tisdag 28 december 2010

Vårt värde


Jag är en notoriskt P1-lyssnare! Man lär sig så mycket som man inte visste att man ville veta:)
(Och jag är ingen bra musik-lyssnare... En del klassiskt och många delar lovsång här bara..)

Men idag började jag verkligen fundera...

Jag hörde "Kropp och själ" under förmiddagen. Intressant men också fruktansvärt hemskt!

Man talade om arbetets vikt för människor. Och jag kan väl hålla med om att arbetet kan vara viktigt. Men när man säger att arbete/yrke "ger identitet" och talar om att den som är förtidspesionerad/arbetslös inte har någon... Då går jag "i taket"!! (Trots en mycket fin historia om en funktionshindrad kvinna som gladdes över att kunna tala om var hon arbetade,)

Kanske tänker ni nu att "Ja - det är klart! Du är ju själv förtidspensionerad! Såklart du måste försvara det!" . Men jag kan lova er att jag skulle gjort det även när jag hade arbete.

Jag röstar borgerligt, men ibland ångrar jag det. Detta med "arbetslinjen" dras väl långt ibland. Det är väl det som gör att människor resonerar som de gjorde i programmet idag - att ditt enda värde ligger i ditt arbete.

NEJ! Du är värdefull just som bara den du är! Om du se'n är mor, far, dotter, son, hemlös eller kung... Det spelar ingen roll! Du är DU! Och sååå viktig och värdefull för just den du är.Låt ALDRIG någon försöka intala dig något annat!

Allt gott!
Eva

fredag 24 december 2010

JULDAG

(Krubbfigurerna är ärvda från mormor och morfar. Min barndoms krubba! Tror de köptes när mormor och morfar var ganska nygifta (vigsel 3/7-1938). På Europaresa, ev Österrike.)


Dagen är kommen
kärlek triumferar.
Kom, låt oss skynda till Betlehem.
Hälsad av änglar Krist är född till jorden.
O kom. låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Gud av Gud Fader,
ljus av ljusets källa,
Människoson av Maria född.
Så Gud sin kärlek
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Ordet blev kött
och tog sin boning bland oss,
kom till vår jord.
Kristus är hans namn.
Så Gud sig härlig
för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Sjung halleluja,
sjung ni änglaskaror,
Sjung, alla helgon,
sjung jordens folk!
Lov, tack och ära
vare Gud i höjden!
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Evige Fader,
evig är din strålglans,
evigt är ljuset från Betlehem.
Här över barnet,
evig lyser glorian.
O kom, låt oss tillbedja.
o kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

(sv psalm 122. text Adeste fidelse. J. Wade 1746, vers J.F. Borderies 1822, E. Norberg 1974, 1984. Musik: J. Wade 1743)

Det här är det som är viktigt för mig med julen!
Och just denna psalm är en av de absoluta favoriterna i jultiden.

Jag fick en fråga vid släktens julbord för ett antal år sedan, när jag hade talat om att jag skulle lämna sällskapet i tid för att hinna vara kyrkvärd vid midnattsmässan: "TROR du verkligen på det där?" Och jag kan bara svara "Ja!"

Jag är så väldigt väl medveten om att det finns de som tycker att alla "religiösa" är smått knasiga människor som väl egentligen borde in på psyket.

Men det stämmer väldigt dåligt med mina erfarenheter.

Visst finns i kristna kretsar de som "klamrar sig fast" vid vad som än verkar lovande i det läge de befinner sig just då. Men de är ganska få. (Och ibland behöver de annan hjälp i första hand. En god kristen församling ser det.)

Som jag skrivit förut så har jag min djupaste kristna erfarenhet via S:ta Clara kyrka här i Stockholm. En kyrka som är känd för att ta emot alla.Och då menas verkligen ALLA! Där har jag mött underbara människor med stora erfarenheter av livet på samhällets "botten". Men jag har också mött lika underbara människor som har sina erfarenheter från den absoluta "toppen" av samhället.

Jag har mött de som har svårt att förstå den allra enklaste instruktion. Och jag har mött de som föreläser om apologetik (trons försvar ungefär) och filosofi på en nivå så man blir snurrig! (Men intresserar mig mycket!)

Jag hör själv till de som inte kan ta in något i huvudet om jag inte förstår. Mina stackars kemilärare har blivit smått galna när jag sagt "Men VARFÖR???" när de sagt att vissa ämnen kan slå sig ihop och bli ett tredje. (Historia är mycket enklare - där finns en händelsekedja!) Så jag borde alltså vara en av de sista som bara "tar till mig" den kristna tron...

I de kristna kretsar jag rört mig under några år frågas ofta "När/hur blev du frälst?" Och jag blir ofta nästan generad och känner mig lite "mindre värd" när jag svarar att jag inte ÄR frälst. Inte på det sätt de menar med en särskild upplevelse.

Det må låta väldigt konstigt, men jag tror faktiskt att jag bara är född med tron.

Jag har bråkat och stökat med Gud! Jag har vägrat att tala med Honom. Jag har t.o.m. försökt att inte tro.

Men det går inte...

Nå'nstans, ibland inte så alldeles lätt åtkomligt längst in i mig, så finns tron alltid där. Den grund jag står på är definitivt Gud.

Jag kan bli hur arg jag vill! Jag kan bli hur ledsen, besviken, sur, trotsig och allmänt "pestig" jag vill - om jag verkligen känner efter så är Gud alltid där. Och Han tål att grälas med... Och givetvis kan jag också bli hur glad, lycklig, förtjust jag vill! Jag tackar ofta Gud för det jag ser och hör! På hundprom,enader, i affärer, i möten med människor.

Därför vill jag fira juldagen mer än julafton! För den oändliga kärlekens skull! För det barn som föddes för att bli en förebild för oss. Och en frälsning.
TACK Gud, för Din son! För att Du är, alltid har varit och alltid kommer att vara.

Allt gott!
Eva

måndag 13 december 2010

Uppkopplad


Jag lät min telefon vara avstängd igår. (Har bara mobil.)

Och nu i morse hade det landat ett mail från en bekant "Vad har hänt? Var är du? Är telefonen trasig? Är du allvarligt sjuk?"  (Till saken hör att jag talade med den personen så sent som i lördags.)

Det får mig, åter, att fundera på vad den här förväntan om ständig "uppkoppling" egentligen gör med oss?

Det händer då och då att min telefon är avstängd. Det händer att jag inte svarar på mail så fort jag ser dem. Det händer t.o.m. att jag går ut utan telefonen! Fast jag har förstått att det ses som väldigt underligt av många.

Men jag tror att det här "kravet" att vara ständigt tillgänglig är mycket farligt! Jag tror att det stressar människor mycket mer än något annat.

När radion ägnar långa reportage sommartid åt att diskutera om det är bra att ha med arbetsdatorn och kolla mailen på jobbet från hängmattan då undrar jag... Undrar vad människor är så rädda för?

För måste inte detta bottna i rädsla? Rädsla för att missa något, rädsla för att bli bortglömd, rädsla för att inte vara med bland de som vet och känner till det senaste.

Jag kom att tänka på detta i samband med förra inlägget. För visst hänger väl det med alla "måsten" inför julen (eller andra helger, semester osv) ihop med detta?

Det skrämmer mig rejält att SÅ många är SÅ rädda för att inte vara "som alla andra"! Att inte hänga med i senaste modet vad gäller kläder, inredning, bilar, resor. Att inte göra ungefär samma saker som alla andra vare sig det gäller semestern eller fredagsmyset.

Och att inte alltid vara uppkopplad. Att jag ses som "konstig" när jag talar om att jag stänger av telefonen och hänger skylten med "hundvård pågår. Stör ej" på ytterdörren för att ha en dag bara för mig och djuren, lite handarbete och så.

Jag funderar en hel del på vad den här rädsan gör med människor. Jag tror att den är del i att så många röstade på ett främlingsfientligt parti i höstas. Jag tror att den är del i att människor kan fräsa och nästan skälla på en främling som råkar stöta till dem i någon kö. Jag tror att det är den som får människor att kräva att polisen ska "göra något" när de ser missbrukare på gatan.

Jag köpte för några år sedan boken "De ovanliga" av Åke Mokvist. Den handlar om människor som väl närmast skulle kallas "orginal". Den borde läsas av många! Författaren visar på att visst, dessa människor har valt att leva på sätt som vi andra kanske inte skulle vilja, men de är fortfarande väldigt lika alla andra.

Det brukar ju sägas att "man föds som orginal, men dör som kopia". Jag skulle önska att fler vågade bryta det mönstret! Om inte annat tror jag att fler människor skulle må bättre då.

Och vad gäller uppkoppling så finns det bara en som garanterat alltid är igång utan några "fnurror på tråden", och som har anledning att vara det. Nämligen den som Svenska Kyrkan på sina affischer hänvisade till för några år sedan med texten "Alltid uppkopplad!".

Allt gott!
Eva