måndag 13 december 2010

Uppkopplad


Jag lät min telefon vara avstängd igår. (Har bara mobil.)

Och nu i morse hade det landat ett mail från en bekant "Vad har hänt? Var är du? Är telefonen trasig? Är du allvarligt sjuk?"  (Till saken hör att jag talade med den personen så sent som i lördags.)

Det får mig, åter, att fundera på vad den här förväntan om ständig "uppkoppling" egentligen gör med oss?

Det händer då och då att min telefon är avstängd. Det händer att jag inte svarar på mail så fort jag ser dem. Det händer t.o.m. att jag går ut utan telefonen! Fast jag har förstått att det ses som väldigt underligt av många.

Men jag tror att det här "kravet" att vara ständigt tillgänglig är mycket farligt! Jag tror att det stressar människor mycket mer än något annat.

När radion ägnar långa reportage sommartid åt att diskutera om det är bra att ha med arbetsdatorn och kolla mailen på jobbet från hängmattan då undrar jag... Undrar vad människor är så rädda för?

För måste inte detta bottna i rädsla? Rädsla för att missa något, rädsla för att bli bortglömd, rädsla för att inte vara med bland de som vet och känner till det senaste.

Jag kom att tänka på detta i samband med förra inlägget. För visst hänger väl det med alla "måsten" inför julen (eller andra helger, semester osv) ihop med detta?

Det skrämmer mig rejält att SÅ många är SÅ rädda för att inte vara "som alla andra"! Att inte hänga med i senaste modet vad gäller kläder, inredning, bilar, resor. Att inte göra ungefär samma saker som alla andra vare sig det gäller semestern eller fredagsmyset.

Och att inte alltid vara uppkopplad. Att jag ses som "konstig" när jag talar om att jag stänger av telefonen och hänger skylten med "hundvård pågår. Stör ej" på ytterdörren för att ha en dag bara för mig och djuren, lite handarbete och så.

Jag funderar en hel del på vad den här rädsan gör med människor. Jag tror att den är del i att så många röstade på ett främlingsfientligt parti i höstas. Jag tror att den är del i att människor kan fräsa och nästan skälla på en främling som råkar stöta till dem i någon kö. Jag tror att det är den som får människor att kräva att polisen ska "göra något" när de ser missbrukare på gatan.

Jag köpte för några år sedan boken "De ovanliga" av Åke Mokvist. Den handlar om människor som väl närmast skulle kallas "orginal". Den borde läsas av många! Författaren visar på att visst, dessa människor har valt att leva på sätt som vi andra kanske inte skulle vilja, men de är fortfarande väldigt lika alla andra.

Det brukar ju sägas att "man föds som orginal, men dör som kopia". Jag skulle önska att fler vågade bryta det mönstret! Om inte annat tror jag att fler människor skulle må bättre då.

Och vad gäller uppkoppling så finns det bara en som garanterat alltid är igång utan några "fnurror på tråden", och som har anledning att vara det. Nämligen den som Svenska Kyrkan på sina affischer hänvisade till för några år sedan med texten "Alltid uppkopplad!".

Allt gott!
Eva

3 kommentarer:

Team Nelson sa...

När man sitter i modernt rum surrar det i bakgrunden. Det är fläktsystemet som arbetar enligt noggrant utvalda normvärden. Den surrar i människans tjänst och ingen hör den. Tror vi.
Klockan 16.00 händer något mitt under mötet. Det blir tyst. Fläktens timer har kopplat ifrån den.
Några tittar på varandra. Vad skönt säger någon.

Våra biologiska kroppar anpassade till ett liv utan elfläktar och mobiltelefoner och övrigt "brus" längtar efter att få vila då och då.

Det är svårt att leva utan moderniteterna- jag vet inte om jag vill heller - men då och då ska vi stänga av. Av respekt för den vi egentligen är.
Ulf

Katarina sa...

Bra inlägg! Tystnad är en bristvara! Riktigt tyst är det nästan aldrig - och jag tror vi människor behöver både tystnad och att göra ingenting, ibland. Ha tråkigt, med andra ord. Att vara ständigt nåbar stressar åtminstone mig.

Malin sa...

Jag tror det har gått så långt att de flesta av oss inte ens tänker på att vi ALLTID är tillgängliga. Vi borde verkligen stänga av, gå undan, värna om tystnaden och stillheten. Jag menar, det fungerade ju förr, när vi växte upp, vi ringde bara via fast telefon, skickade brev via posten och allt tog lite extra tid, inte gick världen under för det.
Kram