torsdag 27 januari 2011

En väldigt viktig dag!



Har ni uppmärksammat att det är "Förintelsens minnesdag" idag?

En mycket viktig dag, tycker jag. Inte minst med tanke på vad som ses ske runt om i världen.

Men naturligtvis i första hand för att minnas och hedra alla de som föll offer för en av mänsklighetens allra grymmaste och mest ondskefulla idéer: att man kan lösa problem, verkliga eller påhittade, genom att i organiserad form mörda dem man ger skulden.

Att minnas de miljoner judar, romer, slaver, funktionsnedsatta, politiskt "obekväma" och andra som fick sätta livet till under nazisternas skräckvälde.

Jag har alltid varit ganska fascinerad av psykologi, och kanske var det därför som jag väldigt tidigt (12-13 år) blev något av en "kalenderbitare" när det gällde rättegångarna efter andra världskriget. Idag har jag glömt mycket av det jag läste då, men intresset för just den psykologiska biten, om det kan finnas förklaringar, är fortfarande stort.

Igår satt jag hos en granne och såg ett program om hur man gjorde filmer (alltså även riktiga spelfilmer, inte bara någon typ av dokumentärer) för att övertyga människor i Tyskland om att det var rätt att låta t.ex. psykiskt sjuka "slippa sitt eländiga liv som inte har någon likhet med vanligt, meningsfullt liv". Och det sände verkligen rysningar genom kroppen! Att det var så relativt lätt att få så många att tycka att det var rätt att, med gas eller medicin, mörda vissa människor.

Nu säger en del att detta kan inte ske i "vår upplysta tid", men då är väl ändå minnet ännu kortare än tillbaka till 1940-tal? Det är bara knappt 20 år sedan vi såg s.k. "etnisk rensning" i forna Jugoslavien. Vi ser det idag med religiös grund i Irak. Vi ser det i Ryssland där rasismen mot vissa delar av det gamla Sovjetunionen sägs vara utbredd. För inte länge sedan såg vi vad retorik kan ställa till med mellan folkgrupper när tutsier och hutuer mördade och fördrev varandra i Rwanda.

Visst reagerar omvärlden många gånger annorlunda idag, det har man väl i alla fall lärt efter att så många fick stå vid skampålen efter 1945 för att de anat eller t.o.m. vetat men inget gjort. (Eller i vissa fall till och med underlättat i viss mån. Sverige är ju inte oskyldigt i det...) Och i de allra flesta länder skulle det väl idag vara omöjligt att bygga upp den typ av läger för mördande som nazisterna skapade. Med telefoner allmänna och internet i funktion över stora delar av världen är det naturligtvis svårare att gömma något sådant.

Men samtidigt gör telefoner och särskilt internet det lättare att komma ut med propaganda typ den som spreds i Tyskland för att få medborgarna att acceptera och mer eller mindre blunda för vad de anade skedde med grannen och alla andra som plötsligt bara försvann. Att acceptera att inte tänka för mycket på varför det steg så mycket svart rök från den där "fabriken" strax efter att tåg med nya "arbetare" anlänt.

Jag blev väldigt förskräckt när jag för något/några år sedan hörde om en undersökning bland ungdomar (minns tyvärr inte deras ålder, tror gymnasium) där bra många sa' sig vara lite tveksamma till om förintelsen ens ägt rum!

Det är vår skyldighet att minnas!

Det är vår skyldighet att minnas de judar, romer, psykiskt sjuka, handikappade, homosexuella, politiska aktivister och alla andra som mördades i nazisternas regi! Och likaväl är det vår skyldighet att minnas hur relativt enkelt det gick att få folk att närma sig samma tänkande i forna Jugoslavien, i Rwanda och idag i Irak!

Det är vår skyldighet att minnas detta var gång någon talar om att "om bara inte de fanns här skulle det finnas pengar till det och det och det"!

Det är vår skyldighet att aldrig låta någon skylla på ras, religion, politisk åsikt eller sexualitet för att nedvärdera en annan människa!

Tycka och tänka och leva väldigt olika kan vi. Vi kan t.o.m. tycka väldigt illa om hur andra lever och inte förstå oss på det alls. MEN - det kan och får aldrig vara ett skäl till att göra en annan människa illa!

Så glöm inte att dagen idag är utsedd som särskild minnesdag för förintelsens offer.

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Tack. Ulf

Katarina sa...

Håller helt med dig, Eva. Det du skriver om är viktigt att minnas - och föra vidare till de som är unga.