Kallelsen till Guds rike/Vårt dop

Två rubriker? Nej, bara en ny och en något äldre. Jag tycker dock att de hänger så ihop och ligger så nära varandra att båda fick vara med, tror att ni kommer att förstå vad jag menar.

Jag tycker att detta med dopet på många sätt är djupt fascinerande! Men kanske inte i den teologiska mening ni nu tror... Det jag tänker på mest är hur många ser på dopet som ren tradition. (Ev frikyrkliga läsare med troendedop i sin kyrka ber jag om ursäkt! Denna diskussion blir om barndop.)

Numer är det ju, efter många och långa och stundom ganska hetsiga diskussioner, dopet som är medlemsgrundande i Svenska Kyrkan (innan räckte det med att den ena förälderna var medlem så blev barnet det också).

När detta började gälla för c:a 10 år sedan fanns det präster som "tog chansen" att än mer tala med föräldrarna om vad dopet egentligen innebär. Men se det var inte populärt!

En kyrkoherde i södra Sverige, Bertil Franck, gick så långt att han inte ville döpa de barn vars föräldrar deklarerade att de ville att barnet skulle döpas endast för att det "är tradition". Han framhärdade t.ex. i att det ju i dopritualen står "NN, jag döper dig i Faderns, Sonens och den helige Andes namn." Inte "Jag döper dig till ..." när föräldrarna sade att "barnet måste ju ha ett namn!".(Alla har ju namn! Skatteverket sköter den saken... Även när kyrkan skötte folkbokföringen så anmäldes namn, hade inget samband med dopet, prästen frågar/frågade "Vad heter barnet?" inte "Vad ska abarnet heta?")

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå dessa föräldrar, som tycker att kyrkan ska döpa mest för att de vill ha en fest för barnet, att kyrkan har en vacker lokal, att det är tradition i familjen. Jag tycker faktiskt att det är ganska respektlöst. I vilket annat sammanhang skulle man gå in och begära att få utnyttja lokal, personal osv men göra helt enligt egna regler? (Detta förekommer ju även vid vigslar och begravningar t.ex. För att inte tala om skolavslutningar...)

Naturligtvis vill jag att människor ska komma till kyrkan! För att döpa sina barn, begrava sina döda och allt däremellan. Men jag skulle önska att folk då hade lite mer respekt för det kyrkan står för...

Det är fullkomligt självklart att vem som helst, i vilken "fas" av sökande man än är ska kunna komma till kyrkan! Kyrkan är till för att hjälpa människor vidare, var man än befinner sig i funderingar kring tron. När det gäller t.ex. dop och begravning (där har jag själv i arbetet hört en hel del...) handlar det dock ofta om att kyrkan bara självklart ska ställa upp vad du själv än egentligen tycker om den...

Nu tror jag i och för sig att det hos de allra, allra flesta av dessa människor ändå finns en längtan och en nyfikenhet, men att man kanske inte kan/vågar/vill uttrycka det. Och där kommer kyrkans ansvar in väldigt tydligt!

För vad gör egentligen kyrkan i detta? Väldigt många, både präster och andra, verkar mest bara vara glada åt att det ändå döps nya barn och inte bry sig särskilt mycket om resten... Den präst, kyrkoherde (em numer) Bertil Franck, som blev lite frontfigur för de präster som ville tala lite mer om just tron och vad dopet faktiskt innebär med föräldrarna - de blev bra illa sedda av många! Bertil Franck t.ex. blev kallad till biskopen för att förklara sig...

Jag tycker faktiskt att kyrkan (detta gäller långt ifrån alla! Men tyvärr ofta alltför många i beslutandeställning.) är ganska feg! I dopritualen talas om att barnet döps in i församlingen, in i den kristna gemenskapen och att föräldrar och faddrar ska "...vara förebilder och förebedjare för honom/henne/dem och tillsammans leda på trons väg genom livet." som det läses i slutet av dopgudstjänsten. Varför kan man inte stå för att det är så man tycker och önskar?

Missförstå mig inte nu! Naturligtvis ska kyrkan ta emot dem som vill vigas, döpa barn, begrava sina döda mm i kyrkan! MEN - i detta måste ju kyrkan också stå för tron. Kyrkan bygger på Guds ord i Bibeln, på tron på Jesu liv och gärningar o.s.v., och att då t.ex. ställa upp med lokal för skolavslutningar men acceptera att prästen inte ens få läsa välsignelsen... Tala om självförnekelse! Eller när en församling faktiskt diskuterade att låta en borgerlig begravning hållas i kyrkan (andra bra lokaler fanns i närheten, som ofta användes i dettta syfte). Där gick kyrkoherden in och sade nej.

För att försöka mig på en sammanfattning menar jag alltså inte på något sätt att människor ska nekas kyrkans tjänster, men jag förstår mig absolut inte på varför man vill ha dem även om man själv närmast förlöjligar dem som faktiskt tror på och lever för Gud och Jesus. (Jodå, det har jag stött på bra många gånger.) Varför vill man döpa sitt barn men helst inte ens ställa upp på ett samtal med prästen innan? "Det räcker väl med att han/hon vet vad barnet ska heta?" Som sagt så inser jag att det kan bero mycket på rädsla, egen osäkerhet kring tron och så, men ändå?
Jag vill väldigt gärna att människor kommer till våra kyrkor och hör och ser och "smakar" vad som där sägs och predikas, men jag önskar att man då gör det utan alltför många fördomar och med samma respekt som man skulle visa i så många andra sammanhang där man känner sig osäker och "nybörjaraktig".

På kyrkan själv vilar ett väldigt stort (det största faktiskt) ansvaret i detta! Kyrkan måste ju våga stå för sin tro! Visst tolkar vi olika och det finns olika riktningar även inom SvK men det är egentligen inget problem i just detta. Kyrkan är för oss alla grundad på Bibeln, på Fadern, Sonen och den helige Ande! Jag tror att kyrkan skulle vinna väldigt mycket i respekt och förtroende om vi vågade säga det lite mer! En kyrka som gör (redan gjort...) sig känd för att ställa upp på väldigt mycket och bara vara så väldigt, väldigt glad att människor alls vill komma... Nej, där tror jag förtroendet ryker all världens väg!
(Jmf en politiker som "vänder kappan efter vinden", hur många röster ger det?)

Kanske inte så mycket till reflektion över dagens texter... Men ändå... Dopet är viktigt! Jag hoppas givetvis att varenda unge ska döpas in i den världsomspännande församling vi alla döpta tillhör. Men jag hoppas då också att föräldrar ska få veta vad dopet faktiskt innebär, och att barnet ska få hjälp att förstå det när det är stort nog. Att vara döpt innebär ju så otroligt mycket mer än att vara medlem i den lokala församlingen/SvK och därmed kunna gifta sig och begravas där. Dopet innebär en gemenskap med Jesus och, mer påtagligt för många kanske, en gemenskap med alla andra döpta kristna världen över!

Allt gott!
Eva