(S.k. "bibelstickning". Jag stickade enkla sockor till församlingen samtidigt som jag läste för en annan blogg.)
Frågan dök upp här när jag läste en s.k. tråd i en handarbetsgrupp. En liten teknisk pryl hade tappats bort och nu visste inte personen hur stickningen skulle kunna fortsättas. Jag kom att tänka på hur det var för några år sedan när rätt många stickade en viss typ av halsduk. För en gångs skull hoppade jag också på (jag är lite envis med att göra mer eget/orginellt/inte lika som alla...) och jag visade också med tiden upp stickningen som var på gång. Mönstret var över 12 maskor som sedan upprepades över varvet. Väldigt lätt mönster. Jag fick ett stort antal frågor om hur jag kunde hålla reda på mönstret när jag inte satt s.k. markörer (små säkerhetsnålar, ringar, garnbitar eller liknande) vid var 12e maska. HUR kunde jag hålla reda på mönstret?
En bekant som jag mötte i affären för något år sedan har fastnat i minnet. H'n var bra upprörd o vimsig för appen i mobilen där h'n brukade skriva upp vad som skulle handlas ville inte vara med som vanligt så h'n hade gått hemma o försökt memorera o gick nu runt hela affären för att påminna sig. Min kommentar "Penna o papper kanske?" fick mest ett stort ? till svar.
På sta'n blir man numer i princip aldrig frågad om vägen. Möjligen om någon inte lyckas få in rätt google maps. En granne klagade för lite sedan över att inte fått något te på morgonen för vattenkokaren hade gått sönder. Spis?? Men jag har ingen bra kastrull till vatten...
Det här är småsaker men ändå, tycker jag, en bild av hur beroende vi gjort oss av en väldig massa hjälpmedel. Kan vi inte göra något alls själva eller be om hjälp (hitta t.ex.)? Visst förstår jag att man gärna tar till hjälpmedel vid mönsterstickning men när man faktiskt tänker att man inte kan utan? När man bara ska ha allt så lätt o enkelt som möjligt - vad gör det med oss?
Nu menar jag inte alls att vi ska avstå tekniska framsteg, inte alls! Jag menar dock att vi kanske skulle fundera lite på vad vi omfamnar, om det alltid är av godo, vad de gör med oss. Blir vi för beroende? För bekväma, rent av lata? Vad händer med oss när vi aldrig egentligen vill/behöver anstränga oss för att göra det vi vill? Vad händer med våra hjärnor när vi mer o mer sällan behöver fundera över lösningar istället för att bara använda en app eller andra hjälpmedel.?
I mina mörka stunder undrar jag om vi ska ge forskningsanslag till själlösa AI eller om det kanske är bortkastade pengar.
Allt gott!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar