Ord!

Ord har alltid roat mig. Inte så att jag är direkt nörd när det gäller t.ex. grammatik men jag är väldigt road av ord, ords betydelse och numer mycket intresserad av hur olika vi kan tolka ord. (Något som ju märks än mer nu när så många fler kan kommunicera i alla nätets kanaler och missförstånden ibland haglar och stormar.)

Senaste månaden är det särskilt två ord-/begreppspar som sysselsatt min hjärna när den haft tid för sådana funderingar, ord som dessutom ofta förekommer och är viktiga i en kristen kontext. (Mina funderingar kring orden hör ihop med skeenden i kristen kontext ja.)

Att lita på i jämförelse med tillit.
Att säga ursäkta i jämförelse med att säga förlåt.

Förstår ni hur jag menar?

Om jag konstaterar att jag litar på en viss person innebär det för mig att jag t.ex. litar på att den andre inte "snackar runt" om jag berättar något som jag inte skulle berätta för riktigt vem som. Jag litar på den personens omdöme som jag då tänker säger "Detta ska stanna hos mig.".

Om jag istället säger jag har tillit till någon så innebär det för mig att jag dessutom litar på att den personen inte "dömer ut" mig, oavsett vad jag kan ha att berätta om felsteg jag tagit t.ex. Tillit är för mig något mycket dyrbart och jag har nog inte känt det för mer än kanske 4 personer i mitt liv. Det finns betydligt fler jag litar/litat på.

(Jo, förutom fysiska personer har jag naturligtvis tillit till Gud. Tror jag... Vi är rätt osams för tillfället. Eller jag är i alla fall osams med Gud. Tilliten är kvar men just nu litar jag inte på Gud.)

Det andra ordparet, ursäkta respektive förlåt, har på sätt och vis kanske än mer relevans i kristna sammanhang. Jag har det senaste året (och även i tidigare perioder) hört människor komma med ofta ordrika och "fina" ursäkter men väldigt sällan be om förlåtelse.

Nu vet jag ju inte vad eventuella läsare tänker men för mig blir "ursäkta" ofta lika med det ibland rätt slarvigt och hastigt uttalade "Ursäkta då!" som ofta kan sägas i lite småsur ton. "Förlåt" är för mig ett betydligt "tyngre" ord. Säger jag förlåt så menar jag att jag inser jag gjort fel och är ledsen om jag sårat dig. "Ursäkta" använder jag nog mest i situationer typ om man behöver komma förbi någon i en matbutik eller så.

Det finns säkert många andra exempel på hur orden faktiskt blir viktiga, hur det faktiskt finns nyansskillnader som kan behöva tänkas på. Jag funderar på om det kan vara så att många vant sig vid att lite slarva med språket i och med internet? Man reagerar och skriver så snabbt, man har vant sig vid så många förkortningar som används för att det ska gå ännu fortare att få ur sig sin åsikt o.s.v. Jag tror då att det dels utarmar språket, om vi inte använder ord rätt med tanke på nyansskillnader, dels att vi riskerar alltför många missförstånd, sårande eller ej.

Jo, lite nördig är jag kanske...
(När det gäller "ursäkta" - "förlåt" handlar det för mig mycket om hänsyn mot varandra. Det får jag återkomma till tror jag....)

Allt gott!
Eva