Stilla veckan

(Broderi jag gjorde till ett kort till en prästvigning för några år sedan.)

Stilla vecka är det nu. Veckan som är den största tiden för alla kristna.

Sedan ett antal år har jag funderat kring lärjungarna/apostlarna nästan lika mycket som kring Jesus den här veckan.

Vad kan de ha tänkt? Veckan måste ha varit så oerhört omtumlande för dem!
Igår, det som nu kallas Palmsöndagen, jublade folket när Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Samma människor (säkert ungefär i alla fall) kommer om 5 dagar stå och hojta "Korsfäst! Korsfäst! KORSFÄST!!!".

Jag kan tänka mig att lärjungarna när de kom till Jerusalem kan ha tänkt lite "YES! Nu får vår mästare den hyllning han förtjänar! Nu börjar fler förstå!". Så undervisar Jesus en del i Templet några dagar. Det är några kontroverser med prästerna där men Jesus verkar ju klara av det rätt bra. Viss oro bland lärjungarna kanske men ändå hanterbart.

Så kommer långfredagen...
(Den där dagen där jag gillar det engelska "Good friday" betydligt mer! "Den största kärlekens dag" i min hjärna.)

Jesus dör.
Lärjungarna ser alla sina drömmar, tankar och förhoppningar grusas. Jo, Jesus har berättat han ska återuppstå men vad och hur ska de kunna tro...
Tills Påskdagen och den största glädjen.

Tala om mental berg-och-dalbana!

Jag tänker självklart på Jesus! I Stilla veckan liksom annars. Jag tänker också mycket på de närmast honom. Hur deras tankar måste ha skuttat hit och dit mellan hopp och förtvivlan och till största glädje den här veckan.

Tänk om jag kunde tacka dem för att de är så mänskliga i allt detta och att vi, 2000 år senare, kan få veta lite och fundera vidare kring detta.

Ha en fin Stilla vecka!

Eva