lördag 17 april 2021

Kristna "gömslen"


 

Eller "gömslen"...
Ibland skulle jag nog vilja kalla det floskler, inte för att det egentligen är det men för att de används så, de där orden som sägs utan att man kanske alltid menar så mycket.

Ibland menar man nog i och för sig vad man säger men säger det ändå av någon sorts slentrian för att det är så man "ska" säga.

Man menar och tror på vad man säger men man har ändå inte varken tanke eller känsla/mening bakom egentligen.

Vad är det jag yrar om?
Jo, alla de där "fina och snälla och välmenande" orden som ofta hörs men som jag undrar om man som kristen (jag är nog inte oskyldig själv även om jag kanske tänker lite annorlunda p.g.a. egna erfarenheter) ofta säger av ren vana:

"Men Jesus är alltid med dig! Du är aldrig ensam!" 
"Jag ska be för dig!"

"Ja livet här och nu kan vara väldigt jobbigt men ingen av oss förstår Guds mening med det ena eller andra fullt ut. Du får det bättre i livet efter detta ska du se!" 
"Tänk på vad Jesus gick igenom för din skull! Han led mycket han!"

"Vi är alla bara människor! Ingen är perfekt och alla gör fel så du ska inte vara ledsen den eller den gjort fel mot dig. Tänk på att vi lever i en värld full av synd!"

Med flera....

Den första är ett slag i ansiktet på den som lider av ensamhet. Svarar den personen att han eller hon då skulle önska bara lite mer påtaglig "Jesuskontakt" fås inte sällan svaret att det ju inte är känslan, om närvaro känns eller ej, som spelar roll för det är sant ändå. Så går den ensamme lika ensam bort för den som sagt detta tycker sig ha gjort sitt och går till sina vänner/sin familj.

Den andra, om att man ska be. Det är gott. De flesta tror jag också gör det. Samtidigt är det ungefär lika tomt som att fråga hur någon mår men inte vilja höra svaret egentligen. Ofta kommer detta att man tänker be för någon närmast som ett "Nu har jag gjort mitt!" och så känner man att man kan gå.

Talet om att det kan vara jobbigt med livet här och nu men att "belöning" kommer i livet efter detta... För mig och många med mig är det ord som hörs som "Du ska vara nöjd som det är oavsett hur illa du mår. Gud har bestämt att du ska ha det så och kommer (nog) att återgälda dig senare.". Ofta (skulle nog säga oftast faktiskt) kommer de orden från människor som har det bra här och nu.
Det blir en rejäl örfil rakt i ansiktet. Det är lätt att bli så ledsen att man tänker "Hoppas du får det sämre se'n då..." även om det väl sägs alla ska få det bra. Guds rättvisa? Jag är inte säker på att jag håller med alltid.

De där orden kan sänka vem som helst, få en att tänka än mer att man måste vara fel, för lite troende, för "oduktig" för Gud o.s.v. så att man inte duger här och nu.

"Tänk på vad Jesus led!"....

Ofta med fortsättningen "Han vet hur det är och går med dig i mörkret ju!".
Det där är en ren bortförklaring och undanflykt. Jesus led värre så ingen människa ska klaga. Praktiskt sätt att slippa bry sig egentligen och på riktigt.

"Vi är alla bara människor..."
Så är det. Vi kristna har dock ett särskilt ansvar att försöka låta bli att vara det där "bara". Vi har ett ansvar att utbreda Guds rike. Guds rike kan aldrig betyda att man slänger ur sig floskler eller gömmer sig bakom "fina" kristna uttryck och så tänker man gjort det man "bör" som kristen för den som mår dåligt. Vi ÄR alla bara människor och vi lever med syndafallets konsekvenser men att försöka skylla ifrån sig själv (eller andra) på det.... Nej, jag tycker inte det blir rätt alls.

Jag har en favorit som jag sparat till sist. Ofta använd i själavårdssammanhang har jag märkt.
"Du ska bara lyssna in vad Gud vill säga dig! Öppna ditt hjärta för Gud! Bara bulta så öppnas dörren och be så får du!"".
Om man inget hör då? Om man inte vet hur man kan öppna hjärtat mer? Om man bultar händerna blodiga (metaforiskt talat) och ber aldrig så mycket men inget synes få? Det slutar i princip alltid med att man känner sig så otroligt dålig och underlägsen som kristen för att man inte hör, förstår och lyckas få upp dörren så som den som säger sådant tydligen fått hur lätt som helst.

Man ska vara varlig med sitt tal. Många av de här uttrycken används som sagt slentrianmässigt och i prinicp lika "tomt" som när någon i en hälsningsfras säger "Allt bra?" och hoppas personen mitt emot för allt i världen inte ska säga "Nej, inte alls bra". 

Nästa gång jag hör något sådant här tror jag att jag skriker högt!

(I och för sig med reservation liiiite för vem som säger det, alla använder inte dessa uttryck som floskler ändå, men alldeles, alldeles för många.)


Allt gott!
Eva


Inga kommentarer: