söndag 8 maj 2011

Den gode herden

En psalm av David.
Herren är min herde, mig skall intet fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.

(Psaltaren, psalm 23. Sv Folkbibelns översättning)

Idag, på 3:e söndagen i påsktiden, är rubriken i kyrkans gudstjänst just "Den gode herden". Jesus har gått från att vara ett "offerlamm" till att bli herden, även om båda bilderna fortfarande är lika sanna.

Nu, när apostlar och andra, börjar förstå att Jesus verkligen gjort det han sagt att han skulle och uppstått för att vara med alltid - då blir han mer av herden att följa.

Jag har genom åren hört ett antal människor som glatt fnissat åt den här liknelsen om en herde och hans fårflock. De har sagt ungefär "Ja, det visar ju hur knäppa kristna är! Följa sin ledare som en flock korkade får!" Själv har jag väldigt svårt att se något "korkat" i ett får som följer sin herde...

Men för oss idag är det kanske svårt att se det goda i detta? Vi som, de flesta av oss, har så lite kontakt med lantbruk att vi inte kan se något gott alls i att leva i en fårflock.

På Jesu tid (och givetvis även Davids ett antal hundra år tidigare) så visste alla precis vad han talade om när han refererade till får. Alla , även den högste präst i templet, visste precis hur det var att vara herde. (En liten "lustig" passus: När man översatte Bibeln till ett inuitspråk hade man svårt att finna ord för "får", det är ju inte ett djur man har så stor erfarenhet av i isrika trakter... Man lär ha översatt det med "säl" för att förklara. Sälar lever ju, åtminstone på land, också gärna i stora flockar, för skydd och värme.)

Man visste att fåren är beroende av sin herde för att hitta vatten och bra bete. Man visste att herden skyddar dem genom att smörja in dem med medel mot ohyra som kan skada dem mycket svårt (t.o.m. ta sig in i hjärnan). Man visste att herden var viktig som skydd mot vilda djur. Och man visste att de allra, allra flesta herdar skulle göra allt för att hitta ett bortsprunget får, men tanke på hur viktiga djuren var för familjens försörjning. (Så är det ju även här, och framför allt i många fattigare länder, än idag.)

Alltså är den liknelsen mellan sig själv och herden naturligtvis den allra bästa, när Jesus vill förklara hur Guds omsorg om människan ser ut.

Men vänta nu, kanske någon tänker, hur är det med kyrkoherdar då? Är det inte de som menas?

Nej, "den gode herden" kan aldrig vara någon annan än Jesus! Däremot kan en kyrkoherde eller annan präst naturligtvis vara en god herde. ("Präst" kommer ju av "pastor" som fortfarande används. Och "pastor" betyder herde. Tänk på "pastoral idyll":))

Prästen kan man väl nästan likna vid en sorts "hjälppojke/flicka" till den gode herden Jesus? Jesus är den "store" herden som styr flocken och tar det stora ansvaret, präster/patorer är hans medhjälpare som i sin gärning ska hjälpa flocken att hitta rätt väg. Men då måste ju dessa medhjälpare givetvis inse att det gäller att hela tiden hålla ögonen mot den gode herden, den som vet vad som är rätt, och inte kaxigt börja säga att "Jag vet minsann hur det ska vara!" Inte konstigare det än att låt säga en träslöjdslärare kräver att eleven gör som han sagt vid svarven - läraren liksom herden liksom Jesus vet att det finns faror i att tro för mycket på sig själv!

När man talar om detta med just "flock" är det som sagt många som börjar opponera sig. Och detta är något som faktiskt brukar roa mig mycket! Samma människor som närmast hånar kristendomen för att det skulle finnas för många regler och nej - vad gör de i andra sammanhang? Har kvällstidningarna tillräckligt stora rubriker på sina löpsedlar, om något gott eller dåligt, så följer otroligt många de råden. Sätter media igång ett s.k. drev mot någon/något så är det väldigt många som "springer med" och gärna sprider rykten vidare. Och kommer, som nu nyligen, en person som Dalai Lama hit är det många som är beredda att nästan trampa ner andra för att komma och lyssna! (Med honom är det verkligen lustigt! Jag undrar hur många av de som är så förtjusta i honom som  fnyser åt många kristnas syn på abort och samkönade äktenskap? Har de en aning om hur hårt han fördömer sådant? Gissar att svaret är nej...)

I jämförelse med annat förstår jag inte varför inte Jesus flock kan ses som det goda alternativet! Jag vet att många tror mycket om just detta med regler och förbud, men jag har då aldrig uppfattat att Jesus vill begränsa livet särskilt mycket.

En begränsning kan jag dock förstå att många i dagens samhälle har svårt med - som kristen kan du inte leva helt i den individualistiska och ofta rent egoistiska stil som är så "inne"! Precis som fåren i herdens flock behöver varandra för värme och skydd behöver vi människor varandra. Det får som vandrar iväg i en egennyttig tanke att själv äta det frodigaste gräset letas upp och hämtas hem av herden. Inte för att herden missunnar fåret det där extra smaskiga gräset det har hittat utan för att herden vet att ett ensamt får inte klarar sig.

Något att tänka på i vår tid av "Me, Myself and I" kanske?

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Jag tycker att psalmtexten är vacker och trösterik.
Ulf

Christina Klosterberg sa...

Jag kan erkänna att jag inte kallar mig kristen men det finns mycket sant och vackert i det du skriver. Människan glömmer nog bort att utan andra medmänniskor så blir ens ego ganska ointressant. Det är när vi känner tillhörighet som vi också kan blomma ut. Och regler blir som en ledstång att gripa tag i för att slippa falla.