söndag 12 juni 2011

Pingstdagen - den Helige Ande


50 dagar efter påsk. 40 dagar efter att Jesus återvänt till Fadern. Apostlarna, de 11 som är kvar, har väl använt tiden till en hel del funderande och diskuterande gissar jag. De har åter blivit 12, efter att Mattias genom bön och lott blivit utvald. (Apostlagärningarna 1:26). De har suttit mycket i den övre sal där Jesu sista måltid åts, ensamma eller tillsammans med de människor som nu börjar forma den första församlingen. (Den dag Mattias utses är där visst uppåt 115, skriver Lukas i Apg. 1:15.) Där finns också Maria, Jesu moder, och hennes andra söner, Jesu bröder.

Men det är dock apostlarna som fått det största uppdraget av Jesus, och nu på pingstdagen när många människor är samlade i Jerusalem för att fira den första skörden känner de sig tydligen lite "redo" att gå ut.

Då kommer den Helige Ande över dem! Det står att tungor "som av eld" fanns över deras huvuden "Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allt eftersom Anden ingav dem att tala." (Apg.2:4) De fick helt enkelt Andens hjälp att göra sig förstådda av alla människor som var samlade, trots att dessa kom från så många olika delar av det romerska riket och talade så många olika språk. Petrus och de andra predikade och talade så att alla förstod! Människor förundrades över att höra sitt eget språk. Människor kom till tro, omvände sig och lät sig döpas. (Och en del trodde att apostlarna tullat på något vinförråd...)

Och här någonstans vet jag att många som är tveksamma börjar protestera vilt! (Och även en hel del inom svenska kyrkan som fräser "Frikyrkligt larv!" ungefär...) "Talade de i tungor??? Det bevisar ju bara att kristna varit tokiga redan från starten!"

Nu vet i inte om apostlarna talade i tungor vid just detta tillfälle, det står i Folkbibelns översättning som ovan "...främmande språk...", i 1917 och 2000 översättning står "...andra tungomål...". Jag tycker ändå att den här totala... ja närmast skräcken för tungotal som finns hos en stor, stor del av kristenheten i Sverige är ganska roande.

Andens gåvor är ju många! Paulus skriver i 1:a Korintierbrevets 12:e kapitel om dem. Om ord av vishet, ord av kunskap, tro, gåvor att bota sjuka, att utföra kraftgärningar, profetera, skilja mellan andar, tala olika slags tungomål, uttyda olika tungomål. Som Paulus skriver är alla delar av kroppen (församlingen) viktiga och helt nögvändiga såväl för vår fysiska överlevnad som för församlingens (Jesu kropps) utveckling och andliga levnad. Och hur många skulle protestera på samma sätt om man talar om att Anden ger kunskapens/vishetens gåva? (Snarare tvärtom tror jag, eftersom dessa människor ofta vill se sig som mycket belästa och kunniga...)

Och nej - jag talar inte själv i tungor, så detta är inte något sorts försvarstal i egen sak! (Jag har fått höra av en pastor som jag har stor respekt för att jag verkar ha en gåva att "skilja på andar", alltså se lite "bakom orden" ibland. Tror på honom, som sannerligen har Andens ledning i sitt liv, men tycker inte alltid att det stämmer...)

Vad jag väl egentligen vill ha fram är att jag tycker att det är synd och skam att många försöker att nästan glömma bort den Helige Ande! Han får liksom vara med lite på ett hörn i trosbekännelsen och så, men det här med gåvor, påverkan på vårt dagliga liv och så det blir allt lite för mycket! Och Anden förresten...? Är det inte det "frikyrkan" sysslar med? Tungotal, lyfta händer, en massa lovsång, helandeböner och så'nt där? Låt dem fira pingst och Andens tillkomst och det där!

Men Anden dök inte upp ur tomma intet den där första pingstdagen! I 1:a Moseboks första kapitel, vers 2,  står i andra delen "Och Guds Ande svävade över vattnet."! (Man ska också uppmärksamma att det i vers 26 står "Gud sade: Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. ")

Anden har varit med hela vägen, genom hela historien! Han har öst sina gåvor och sin vägledning över människor i alla tider. Och han gör det fortfarande. Visst kan han ge tungotal till dem han vet att det skulle passa, men jag tror att han också ger en "variant" av det - förmågan att hitta rätt ord på ett alldeles vanligt "normalt" språk. När du behöver vittna om din egen tro för att hjälpa någon annan att se  - då är Anden där och hjälper dig. När du står inför någon som sörjer - då hjälper han dig att finna de rätta orden (eller vara tyst om det passar bäst!). När en präst eller pastor predikar så att församlingen verkligen förstår och växer i tro - då är Anden där och hjälper till både att finna orden och att öppna öron, hjärna och hjärtan hos de som lyssnar.

Det är synd när så många fastnar i det "konstiga" med tungotal och därmed missar så mycket annat med den Helige Ande! Det är synd när han hamnar lite i skymundan, denne den mest underbare Hjälpare och "sambandscentral" (se tidigare inlägg!) vi har mellan Gud och oss!

Låt oss istället säga som komminister Carl-Erik Sahlberg i S:ta Clara brukar göra: "Vi är alla julvänner och påskvänner och pingstvänner! Det har ingenting med våra kyrkors olika namn att göra."

Allt gott!
Eva

1 kommentar:

TeamNelson/Ordringen sa...

Jag läser med intresse som vanligt. Det är väl på sin plats här att säga att det var det lilla onomatopoetiska ordet ping som roade mig under min skogspromenad. Jag hade länge velat ge min syn på spektaklet kring kungens affärer och med min kanske konstiga:)hjärna så hittade jag sammanhanget att ge en syrlig bild av hur jag ser på det, i en förhoppningsvis roande skepnad.
Alla kloka läsare ser ju att det inte är pingsten jag är ute efter.
Jag gillar din blogg. Ulf