Värma små på Panzisjukhuset

Ibland sammanfaller saker verkligen på de mest förunderliga sätt!

I morse läste jag i DN om var i världen det är farligast att vara kvinna. Thomson Reuters Foundation, som jag tyvärr inte vet något om, har frågat 213 experter på kvinnofrågor i alla världsdelar och kommit fram till att Afghanistan är farligast, tätt följt av Kongo med Pakistan på tredje plats.

Senare under dagen gick jag in på Dagen, dagens tidning som jag får via e-prenumeration. Jag brukar vara ganska dålig på att läsa tidningen, så dålig faktiskt att jag efter att ha haft den mer miljövänliga e-tidningen nu bett att åter få den i pappersversion. Jag passar nog bättre för bladvändande på "vanligt", gammeldags manér... Nåväl, idag läste jag den alltså, och fick syn på att feature-chefen Ann jonsson skrivit en blogg vars rubrik innehöll ordet "sticka". Som den totala handarbetsnörd jag är måste jag givetvis läsa!

Det visade sig att Dagen tillsammans med bokförlaget Libris och PMU som är pingstkyrkornas utlandshjälp har startat en insamling till förmån för Panzisjukhuset i Kongo - av små stickade/virkade barnmössor!

Panzisjukhuset har jag läst om då och då under ett antal år nu. Ett ställe som man faktiskt önskar knappt skulle behöva finnas men som i Kongo är otroligt viktigt och gör ett fantastiskt arbete i en ofta till synes hopplös situation.

Kongo har ju under bra många år nu plågats av oroligheter. Och som så ofta är det givetvis barn och kvinnor som råkar allra, allra värst ut. Särskilt kvinnor i detta fall...

FN har kallat landet för "våldtäkternas huvudstad i världen". Enligt just FN begås 400.000 våldtäkter i landet vart år! Kan ni tänka er det... Fyrahundratusen våldtäkter...

Det är gängvåldtäkter. Våldtäkter med bajonetter. Våldtäkter med vapen som avlossas inne i kvinnan. (Vilket inte nödvändigtvis är dödligt, men tänkt er skadorna...)

Förutom den förödmjukelse, skam, rädsla och i övrigt psykiska påfrestning som en våldtäkt innebär drabbas alltså dessa kvinnor av mycket svåra fysiska skador. Och där kommer Panzisjukhuset in.

Nu minns jag inte exakt hur det började, men jag vet att det var en doktor vid namn Denis Mukwege som mer började uppmärksamma och försöka hjälpa kvinnorna. Han och hans team blev mer och mer specialiserade på att försöka att "laga" underliv. (Jag har läst om kvinnor som haft så svåra skador att det krävs både 4 och 5 operationer för att de ska fungera någorlunda normalt.)

Förutom att många kvinnor kommer till sjukhuset för att söka hjälp för sina skador så kommer naturligtvis också många för att få hjälp att föda de barn som blivit resultatet av våldtäkten. (Jag gissar att det blir en del kejsarsnitt, med tanke på omständigheterna.)

Och nu är det dessa barn som kan behöva lite extra värme! Även i Afrika blir nätterna kalla och särskilt små huvuden kan behöva hjälp att inte frysa. (Men man tar gärna emot även kläder och filtar.)

Ok - många barn i Afrika (och på andra ställen i världen) har föräldrar som kan ha svårt att sörja för kläder. Men här tillkommer så många andra saker! Att föda ett barn som blivit till när du blivit brutalt våldtagen, kanske av ett helt gäng, det kan aldrig vara lätt. Att du dessutom i många fall inte kan återvända till ditt hem, din hemby, för att dig familj inte vill veta av dig pga våldtäkten... Kanske är du t.o.m. gift, men din man förskjuter dig för att du "dragit skam" över honom och han inte vill ha ett "oäkta" barn i sitt hus...

Nu har jag läst att man på sjukhuset givetvis försöker att hjälpa kvinnorna vidare. Man försöker att ge dem möjligheter till egen försörjning om det inte går att hjälpa dem så att deras familjer/byar välkomnar dem och stöttar istället för att stöta ut. Men jag inbillar mig att en för oss i rikare och tryggare länder så självklar sak som att kunna hålla sitt barn varmt också kan vara ett steg, om än inte det största, till en bättre självkänsla och en liten gnutta framtidstro.

Kan du sticka så kan och vill du kanske bidra. Kan du inte så kan du kanske gå in och kika på PMU t.ex. och bidra till detta underbara sjukhus' arbete. Gå om inte annat in och läs på http://kyrkkaffe.libris.se/ eller http://dagen.se/blogg.du_jag-bloggen#8296 .

Och så bed med mig för den 5-barnsmor jag hörde om på lokalnyheterna här i Stockholm idag. Hon har lämnat sin man sedan han misshandlat ett av barnen. Problemet är bara att hon inte bott ihop med honom den tid som Migrationsverket anser behövs för att bevisa att hon och barnen har anknytning här. Men hade hon stannat hos honom hade socialförvaltningen omhändertagit barnen... Hon ska tillsammans med sina döttrar (och söner) utvisas till Kongo... Det näst farligaste landet för vilken kvinna som helst, och kanske än mer för en som lämnat sin man. Jag hoppas evigt att hon och hennes döttrar aldrig ska behöva riskera att hamna på Panzisjuhuset!

Jag ber om Guds välsignelse över dessa kvinnor och barn, över Panzisjuhuset och deras fantastiska personal, över alla dem i Kongo och runt om i världen som arbetar för att få ett slut på detta med våldtäkter som en del i krigföring. Och jag ber om välsignelse över den insamling som satts igång.

Allt gott!
Eva