Social konstruktion?

Får jag presentera Pelle och Molly?
De är syskon. Helsyskon. Har bott ihop med mig i sisådär 52-53 år gissningsvis. Pelle kom först men Molly är storasyster. (Hon är lite större och dessutom var jag väl rätt ny som storasyster själv när hon flyttade in.) Några av mina bästa vänner när jag var liten.

Varför då en bild på dessa två?

Jo, jag började tänka på dem när en vän för lite sedan berättade att hon "ramlat in" i ett program av den väl rätt kände dr.Phil. Inget program hon brukar titta på tror jag men hon fastnade visst när någon uttalade att kön skulle vara en social konstruktion men ras är det inte. Ras skulle alltså vara ett biologiskt faktum men inte kön.

Jag erkänner att jag blev helt ställd. Min första kommentar blev att mitt intryck av debatten här i Sverige är att de som talar om kön som social konstruktion brukar se ordet "ras" som närmast en svordom när det gäller människor.

Se'n började väl hjärnan fungera igen och jag skrev en kommentar till, med lydelsen att jag tänker precis rakt tvärtom. (Vilket min vän också gör, icke förvånande.)

Det här har snurrat en del i mitt huvud sedan det kom upp. Jag tycker det är bra skrämmande för det första att det fortfarande finns människor som talar om ras som ett biologiskt faktum även när det gäller människor. (Som hundägare är jag ju naturligtvis med på begreppet när det gäller t.ex. just hundar.) Men det är också skrämmande när man hävdar att könsskillnader är sociala konstruktioner och inget annat.

(Lite lustigt blir det också med tanke på att många som hävdar det också brukar säga att "människan är ett djur som alla andra" - hur förklarar man då könsskillnader i djurvärlden, både utseendemässigt och t.ex. när det gäller omhändertagande av ungar? Har jag aldrig lyckats få svar på, trots ett antal försök.)

Självklart finns det en del som handlar om det sociala. Om man förutsätter att alla små tjejer hellre leker med dockor än med bilar eller att alla små grabbar föredrar grävskopor framför symaskin då handlar det om just sociala konstruktioner. Men att däremot hävda att många (kanske de flesta?) tjejer föredrar dockor och grabbarna väljer grävmaskinen är det inte!

Det som oroar mig mycket i detta är dock lite annorlunda kanske. Jag är nämligen rädd att vi snarare cementerar socialt konstruerade könsroller när vi t.ex. pratar så mycket om att mer eller mindre övertyga pojkar det är ok att gråta och tjejer att det är ok att "ta plats".

Det borde väl vara fullkomligt självklart att det är så?

Jag tror helt enkelt att vad vi egentligen borde prata mer om är att låta både flickor och pojkar, tjejer och killar, kvinnor och män, tanter och farbröder vara sig själva. Sig själva som född med kvinnligt eller manligt DNA men med olika intressen och fallenheter. Inte kvinnliga eller manliga fallenheter utan mänskliga, bara rakt av mänskliga.

Då tror jag att vi skulle slippa mycket av "könskrig" lika väl som att människor skulle slippa tro att de måste genomgå ett könsbyte för att få vara den de är. (Byta kön går ju faktiskt inte heller. DNA kommer alltid att visa vad du är född som. "Bytet" är i mycket bara en chimär, som en teatersminkning. Man talar inom medicin om skillnader i vård för t.ex. hjärtinfarkt - vad händer om någon som bytt kön kommer in akut och medvetslös? Vad jag förstått är man inte ens skyldig informera sjukvårdspersonal om faktum om man inte vill, vilket i och för sig kan, KAN, vara rimligt men inte alltid.)

Är det inte egentligen fullkomligt självklart att en pojke, kille, man, farbror gråter ibland? Eller att en flicka, tjej, kvinna, tant kan bli fullkomligt rosenrasande och faktiskt vilja slåss? Det självklara i det vore en intressantare diskussion.

Att ras skulle ses som biologiskt faktum....
Jag trodde verkligen att vi kommit ifrån det! Fråga vilken kirurg som helst t.ex. - ingår det i undervisningen att lära sig olika beroende på om patienten är "vit" eller "färgad"? Visst, människor från vissa delar av världen kan ha lättare få vissa sjukdomar men det är ju inte ett skvatt konstigare än att vissa familjer/släkter är hårdare drabbade av cancer eller annat.

I min tanke är det definitivt så att "ras" är den sociala konstruktionen medan kön är ett biologiskt faktum. Sedan säger det biologiska könet inte alltid så mycket om vilka intressen vi har, om vi är mer eller mindre känslosamma och liknande - vi är människor med all den komplexitet det innebär. Alla skapade och älskade av Gud, till Guds avbild, och därmed kanske inte alltid fullt så avgränsade som man ofta gör det till.

Allt gott!
Eva