måndag 2 maj 2011

Barnkonventionen


Jag trodde, enfaldigt kanske, att det faktum att Sverige skrivit under FNs barnkonvention och därmed lovat
att dess skrivning om "barnets bästa" ska genomsyra svensk lagstiftning och myndighetsutövning skulle visa sig stämma med verkligheten. Men efter att ha hört nyheter och reportage idag undrar jag...

En familj, mamma, pappa och två söner 2 och 4 år gamla, ska utvisas ur Sverige. Mamman och barnen till ett land, pappan till ett annat. Det kan synas illa nog att splittra en familj på detta sätt, men tyvärr har jag förstått att det händer då och då. (Borde kanske varna nyanlända att för allt i världen inte förälska sig i någon som inte är landsman...) I just detta fall finns dock en hel del mer...

Mamman blev, under första graviditeten om jag förstod rätt, psykotisk. Hon fick en vanföreställning som gick ut på att barnet är en inkräktare som kan vilja henne illa. Kvinnan har sedan dess mått mycket dåligt, både av sjukdomen och av att själv vara medveten om att hon t.o.m. haft och har tankar på att döda barnen.

Socialtjänsten har utrett. De kom fram till att hon absolut inte får lämnas ensam med barnen. Så pappan, som redan fått besked om att han inte får uppehållstillstånd och gömt sig, måste hela tiden vara i närheten. Gömt sig har han flera gånger gjort i ett minimalt utrymme under diskbänken för där skulle nog polisen inte leta eftersom det egentligen är för litet för honom att få plats i...

Och om nu inte socialtjänstens utredning skulle räcka så har psykologer intygat mammans sjukdom. Och barnen har undersökts av barnpsykolog och befunnits lida av posttraumatiskt stressyndrom.

Men Migrationsverket ser inget hinder för "verkställighet", alltså att sända ut barnen med mamman. Migrationsdomstolens domare i detta fall har försökt förklara sig i radions nyheter och reportage. Hon säger att de visst beaktat barnkonventionen och att barnen ju måste må bäst av att vara med föräldrarna och att "de reser ju till hemlandet". Att föräldrarna inte ska utvisas till samma land glömde de visst... Och "hemland"? Båda pojkarna är födda här och har aldrig varit i vare sig mammans eller pappans hemland.

Om dessa beslut från Migrationsverket och Migrationsdomstolen kan sägas ta hänsyn till "barnets bästa" som det heter i den konvention som vi alltså ratificerat då undrar jag vad som skulle anses vara illa för barn?

Det är en oerhörd skam för Sverige om detta beslut inte ändras och denna familj inte får stanna!

Jag inser fuller väl att inte alla kan få det, men detta fall är, just i ljuset av barnkonventionen, ett av dem där jag tycker att det är så självklart att människor ska få uppehållstillstånd. Jag vill inte tro att det har varit politikers mening att vi som land ska ta risken att dessa barn mår än sämre! Inte heller att vi ska ta risken att mamman till slut mår så dåligt och blir så frustrerad att hon gör det hon talat om - tar livet av sina barn. Och jag vill inte att vi ska sända iväg en man utan sin familj till en tillvaro där han var dag måste oroa sig för de barn som socialtjänsten här sagt att han inte får lämna ensamma med mamman ens för att gå till affären.

Mina böner handlar nu mycket om denna familj! Och om de tjänstemän som har makten att ändra detta beslut om utvisning! Måtte de kunna släppa prestigen och göra det enda rätta - låta denna familj få i alla fall ett hopp om en bättre framtid, här i Sverige!

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Katarina sa...

Man kan undra om 'barnens bästa' verkligen är ett moto som gäller i Sverige idag...

Berit Elisabet sa...

Vet du Eva, jag tycker det här är så förfärligt att jag inte vill tro att det är sant!!!
Så här KAN man väl ändå inte göra?

Jag hade också tänkt skriva om det, men orkade inte, jag är alldeles för trött och tom i huvudet idag.

Vi får se i morgon. Om inte annat så kan jag ju länka till ditt inlägg här.