Påskens vittnen

Nu, första söndagen efter påsken, är rubriken "Påskens vittnen". Den evangelietext som läses imorgon är den som handlar om aposteln Tomas möte med den uppståndne Kristus, Joh. 20:24-31.

Är han inte bra trösterik för tvivlare och skeptiker i alla tider, denne Tomas som ofta får tillnamnet tvivlaren?

Han har missat de två första tillfällena när Jesus visat sig för de andra apostlarna, varför vet vi inte. Han muttrar något om att det skulle ju vara lättare att tro om han fick sticka fingrarna i spikhålen och sin hand i hålet efter spjutet som stacks i Jesu sida.

Så kommer då Jesus och erbjuder honom detta... Tomas svarar:"Min Herre och min Gud!" och Jesus säger "Därför att du sett mig tror du. Saliga de som tror, fastän de inte ser." (Joh.20:28-29)

Numer sägs ofta att människor, åtminstone i västvärlden, inte tror på någonting (utom sig själva, verkar det ibland...). Att religionen skulle vara på väg att dö därför att det är "omodernt" och anses mer eller mindre idiotiskt att tro på sådant som inte kan bevisas med vetenskapliga metoder.

Det där roar mig ofta mycket! Hur många gånger har det inte visat sig att det som anses otroligt bra och närmast undergörande ena året nästa år visar sig farligt för att vetenskapen kommer med nya rön? (Nej då, inget ont om vetenskap i allmänhet! Mycket är bra, men ibland verkar det dras lite förhastade slutsatser i ivern efter nya upptäckter.) Och då har redan många, många människor "hoppat på" detta nya och litat helt på vad som sagts...

Jag är en sådan där människa som har väldigt svårt att förstå och "få in i skallen" det som inte rent konkret kan visas eller förklaras! Mina stackars kemilärare har slitit sitt hår när jag frågat "Varför det?" när de sagt att ämnet si och ämnet så slår sig ihop och blir ämnet det. "Det bara är så!" är inte en förklaring jag "köper" och lär mig av, jag vill ha en händelsekedja typ i historia eller liknande att hänga upp minnet på.

Men hur kan jag då tro?

Hur kan jag acceptera detta som inte riktigt går att bevisa? I alla fall inte bevisa i den mening vetenskapen, vare sig den är naturvetenskaplig eller t.ex historisk, menar.

Jag tror inte på en massa annat. Är djupt skeptisk mot "new age" för att ta ett exempel. Det är Gud jag tror på!

Men har jag då sett, som Tomas fick göra, är det därför? Nej, nog har jag erfarenheter som man kan fundera över vad det handlat om men inte har jag fått den sorts bevis som han fick.

När jag försökt tänka tillbaka på om jag upplevt någon slags "frälsning" i och med att jag ibland träffat många människor ur den tradition som betonar sådan kan jag aldrig hitta något sådant i mitt liv. Jag tror att min tro verkligen kommer sig av "födsel och ohejdad vana", även om jag inte alltid levt i den.

Är jag då en "bättre" kristen än Tomas? Jag som tror utan att ha fått chansen att sticka mina fingrar i spikhålen i Jesu händer? Nej, trots det Jesus säger om oss som inte sett tror jag inte det. Vi är kanske olika, men det är vi på så många andra sätt också.

Jag har den stora förmånen att alltid ha känt mig säker på Guds existens, innerst inne. För andra "krävs" att Gud övertygar dem genom något slags möte, som då ofta kallas "frälsningsögonblick". Kanske är det ett möte i en fängelsecell, kanske är det ett möte vid en nattvard i en konfirmationsgudstjänst, kanske är det ett möte i en ensam natt hemma i det egna sovrummet.

Det vi alla har gemensamt, från Tomas till alla oss som genom tiderna känt att Gud finns och att evangeliernas berättelser om Jesus är ett viktigt "meddelande" från Honom till oss, är att vi är påskens vittnen!

Vi är alla kallade att försöka leva så gott vi kan. Att försöka att ständigt ha i åtanke det som det t.o.m. finns armband som kan påminna om "What would Jesus do?" (Jag har ett på min nyckelknippa.)

Påsken är inte bara en helg en gång om året - påsken får vi leva var dag!

Allt gott!
Eva