Skärtorsdag - en djupt mänsklig dag

Vadå? Är inte skärtorsdagen en väldigt sorglig dag?

Judas har förrådit, vilket väl måste ha gjort de 11 som var kvar kring Jesus djupt bedrövade och mycket upprörda - att en i den närmaste kretsen kunde bete sig så!

De styrande i templet, Sanhedrin "det Stora Rådet", har väl i mångas ögon visat sig vara grälsjuka och avundsjuka på hur Jesus samlar följare. Olika människor smider ränker och intrigerar så som bara människan kan.

Petrus förnekar sin Mästare... Inte bara EN gång, utan tre! HUR KAN HAN?

Petrus är en av favoriterna i Nya Testamentet för mig. Han är så otroligt underbart mänsklig!

Han beskrivs i flera böcker som jag läst som ganska "stor och bullrig". I evangelierna är han både ledaren och den som ibland gör och säger så tokiga saker.

Jag tycker att han är ett nog så gott "bevis" för att evangeliernas författare skrev ner sanningen. OM de efter Jesu död bara hade varit ute efter att fortsätta den "berömmelse" de upplevt när de följde Jesus - skulle de då ha beskrivit lärjungarna så som de gjorde?

Men om Jesus hade varit ute efter världslig makt, skulle han då ens ha valt dessa lärjungar? "Tullindrivare och horor" umgås han med, säger de som vill skada honom.

Simon var fiskare. Han och brodern Andreas kastade nät i sjön när Jesus kom förbi och kallade dem att följa honom, enligt Matteus evangelium. I Johannes evangelium säger Jesus till honom "Du är Simon, Johannes son, Du skall heta Kefas, det betyder Petrus.(av grekiska pètros, som betyder just klippa)" (Joh.1:42) Även senare talar Jesus till Petrus som den klippa som kyrkan ska byggas på.

Och då har denne man förnekat Mästaren tre gånger...

Petrus får tillrättavisningar flera gånger, Jesus säger t.o.m. att Satan talar genom honom när Petrus, kanske i något försök till tröst, säger att inte ska Jesus dö! När Jesus vid den sista måltiden talar om att de alla kommer att överge honom försäkrar Petrus att HAN ska minsann stå fast! HAN ska aldrig överge! (Matt.27:31-35) När Jesus säger att "Jodå - du kommer att förneka mig inte mindre än tre gånger" så svarar Petrus "Aldrig! Hellre dör jag!!!"

Och, förmodligen mindre än 12 timmar senare, förnekar han...

Vad är det för typer den där Jesus valt ut egentligen?!?

En tullindrivare? En som arbetar för ockupationsmakten, den så hatade, och säkert stoppar en del i egen ficka också - den äter han middag hos!

En äktenskapsbryterska (nej inte "lärjunge" så som vi tänker på de 12, men många kvinnor följde Jesus på annat sätt) - henne räddar han undan det rättmätiga straff som lagkloka män dömt ut! Kvinnor förresten... Han följer ju inte precis "tidens lag" när han respekterar, talar med och bryr sig om kvinnor i den mån han gör...

När Jesus precis har instiftat nattvarden, delat ut bröd och vin, och talar om att en av dem ska förråda honom... En allvarets stund kan man tycka, men det uppstår genast en som det verkar ganska "häftig" diskussion om vem. Så mycket för att lyssna till det allvaret!

Och vid tidigare tillfällen har de tjafsat om vem som ska få sitta närmast Jesus i himlen. Som dagisbarn som kivas om att få vara den som går främst och håller fröken i handen.

Men för mig är det i väldigt hög grad detta som gör evangelierna så trovärdiga!

Jag tycker att det visar på vilken djup respekt Gud har för sin skapelse! Även om vi bråkar och stökar och grälar med både varandra och Honom, även om vi begår äktenskapsbrott, även om vi lurar andra på pengar om så genom dåtidens tullindrivning eller på andra sätt idag, t.o.m. om vi förnekar eller förföljer (tänker på Paulus) så är vi i grunden älskade som Hans barn! Vi får en chans till!

(Sedan är det väl en annan sak om du förnekar Guds och Jesu existens! Det gjorde inte Petrus, han sa' bara att han inte kände "den mannen".)

Att få följa Petrus genom evangelierna tycker jag ger en god bild av Guds kärlek till människan. Han är lite tafflig, den där klippan, ibland. Inte alltid verkar han vara det stadigaste att bygga en kyrka på precis. Men det är just vad som händer! Petrus blir ledande i den första församlingen i Jerusalem. Han reser en hel del och predikar och hjälper nya församlingar att komma igång. Han kommer till Rom och blir där dödad (korsfäst med huvudet nedåt), men där byggs också en storslagen kyrka som bär hans namn.

Och det är han som först får säga "Du är Messias, den levande Gudens Son." på Jesu fråga om vem lärjungarna tror att han är. (Matt. 16:16)!

Inte illa för en fiskare från Genesarets sjö!

Visst ger det hopp för oss alla? Hopp att kunna se att vi nog inte är så tokiga i alla fall? Så kanske förstår ni lite nu varför Simon Petrus, klippan, är en av mina favoriter! (En  är, som ni nog inser, alltid uträknad ur sådana jämförelser och står helt för sig själv, men det är ju givet:))

Jag lär återkomma senare, denna dag är inte slut än.

Allt gott!
Eva