Corona-gott...

(Nyhittade favoriter här. Småsmå typ nonstop. Precis lika "nonstoppiga" vad gäller ätande.)

... och kanske något mindre gott också, vi får se.

Visst finns det ändå en hel del gott som den i övrigt föskräckliga pandemin dragit med sig?

Nu är jag inte sådan att jag deppar ihop över jobbiga nyheter (det gör jag så bra över annat...) och vägrar se och höra mer. Snarare tvärtom, jag vill gärna se, läsa, höra mycket för att kunna bilda mig egna uppfattningar. Jag vill gärna veta, inte för trygghet kanske för den kan väl ibland svaja, men kanske lite så. Dessutom vet jag efter flera upplevelser att jag är relativt bra på katastrofer. Ska givetvis inte säga för mycket men jag har en tendens bli "kall och tänkande" snarare än panikslagen.

Men ändå - givetvis vill även jag gärna se det som är gott i allt elände! Och det finns faktiskt en hel del. En hel del och kanske framför allt mycket som jag hoppas att vi kommer ta med oss ur detta, för mycket tänkvärt händer.

Jag listar några saker, utan någon egentlig ordning, som jag reagerat lite mer på:

- Omtankar 
Visst ser och hör man människor som verkar strunta i alla andra och kräva att få trava på som de vill men mitt intryck är att de är i minoritet rätt klart.
Jag tycker vi ska se mer på de som ställer upp för andra:
De som är i telefonkontakt med isolerade äldre.
De olika konstnärer, musiker, dansar och andra, som åker till äldreboenden och fixar liten föreställning utanför fönstren.
Barnen som jag såg om igår, som skriver brev till de äldre på närmaste äldreboende. Barnens stolthet (de jag såg från 7 till 10 år) och de äldres glädje i att få breven. Den äldre mannen som med grumlig röst pratar om hur han tänker på sin egen barndom när han läser brevet han fått får även mina ögon att tåras.
Alla grannar och andra som handlar åt dem som inte bör gå ut själva. De som på många ställen åker mil för att göra det.
Restauranger och fik, pizzerior och sushibarer, korvkiosker och godisbutiker som överraskar sjukvårds- och annan personal som sliter med mat och annat.
Alla som håller avstånd, stannar hemma om de är sjuka och tvättar sönder sina händer.
Den givmildhet som visas på så många håll. Här hos mig mest representerad av den engelske gentlemannen som väl de flesta sett och hört nu. Kapten Tom som nu blivit hedersöverste, som hoppades samla ihop 1000 pund inför sin 100-årsdag genom att gå 100 gånger fram och tillbaka på sin bakgård. Innan han hann fylla 100 (i torsdags tror jag) fick insamlingen ihop över 30 miljoner pund om jag läst rätt.
Med mera.

- Naturen
Det är fascinerande att se hur djurliv uppenbarligen förändrats när människan håller sin aktivitet på en lägra nivå!
Jag är väl rätt miljötänkande men inte i paritet med en del förmodligen. När jag nu ser från Bombay där rosa flamingor samlas i tusental där de inte brukar våga vara annars p.g.a. ljud och mänsklig rörelse...
När en man från Libanon (lite osäker på land där) förtjust berättar att han hör och ser fåglar nära staden, I staden, som annars aldrig är där.
Bara det att människor upptäcker att de faktiskt inne i staden alls hör fåglar.
Kängurun som skuttar på folktomma gator i Australien.
Det faktum att människor faktiskt SER sin stad och kan andas lättare.
Sköldpaddsungarna som mer frimodigt kan kravla mot havet över strand som annars är full av människor.

- Eftertanke
Eller kanske vad jag hoppas kan bli det i alla fall.
Jag tyckte lite synd om föräldrar till två barn som intervjuades i TV för någon vecka sedan. En liten tjej, 10-12 kanske, som sa' att på ett sätt tyckte hon detta var bra ändå. Hennes föräldrar som annars reste så mycket i sina arbeten var mer hemma och det var ju SÅ mysigt. Den lille killen som också tyckte det var rätt bra på sätt och vis för livet blev mycket mindre stressigt när man inte fick göra det och det och det hela veckorna. (Det var inte skolan han talade om utan fritiden.)
Det faktum att vi nu närmast tvingats tänka mer på vårdpersonal, på sjukhus, äldreboenden och inom hemtjänst tänker jag främst. Kan det komma rejäla eftertankar om hur vi annars har värderat deras arbete? Mycket som kunnat göras mycket bättre har visat sig i detta, inte minst just hur vi ser på deras så viktiga arbete. Och det arbetet är alltid viktigt, inte bara i pandemitider.
Samma sak gäller säkert många yrkesgrupper. Själv har jag länge förundrats över hur det närmast kan ses ner på städare och sophanterare. Två yrken som är oerhört viktiga för att ett samhälle ska fungera och vi, t.ex., ska kunna hindra sjukdomar att bryta ut.

Jag hoppas att vi kan ta med oss många lärdomar ur detta. Att det inte blir så att våra längtan tillbaka till "normala" liv förtränger det. Lite "mindre gott" är det kanske att vara kristen när sådana önskningar dyker upp dock... Bibeln är full av goda föresatser, löften från människan till Gud, föresatser och löften som glömts bra fort varenda gång. Alltså.... Det kan säkert sägas finnas flera "röda trådar" i Bibeln men en mycket tydlig är just det. Människan ropar till Gud i sitt elände (fast de ropen är rätt tysta nu tycker jag, i alla fall i kyrkan... det är ett annat inlägg dock), lovar bot och bättring. Gud hör och i Sin kärlek hjälper Han. Människan tackar och glömmer och börjar om. Och ropar och ber om Guds ingripande igen...
Jag hoppas att det inte blir så denna gång men vi får väl se.

Allt gott!
Eva

Corona + Corona -

(Jag virkade dessa i lite frustration. Lite på skoj men också efter att jag läst i en handarbetsgrupp en kvinna gjort till sin son i lågstadieålder. Sonen SÅ frustrerad över allt han inte kunde göra fick ett virkat virus att slänga i väggarna för att få ut lite ilska.)

Visst finns det ändå både + och - i allt som sker?
Jag tänkte få "tänka högt" kring både positivt och negativt.

+  Väldigt klart plus är väl ändå det faktum att sjukvårdspersonal, hemtjänstanställda, de som arbetar inom LSS-vård och så uppmärksammas mer? Min förhoppning är att många ska hålla i de insikter vi fått när det gäller de så viktiga arbeten dessa gör, deras arbetssituation, löner m.m.

-  Att många inom t.ex. hemtjänst inte känner sig trygga med den skyddsutrustning som finns/inte finns. Oavsett om detta beror på att de borde ha men av någon anledning typ brist inte får eller om det handlar om i vilken mån förståelse finns kring när och hur utrustning ska användas är det ett klart minus när anställda inte känner sig trygga.

+  Lite med tvekan plus men ändock - att vi kanske och förhoppningsvis fått upp ögonen för de skillnader som finns i Sverige vad gäller förmåga förstå information, skydda sig hemma, arbeta hemifrån och skydda sig så (t.ex. genom att slippa kollektivtrafik). De höga dödstalen i en del invandrargrupper hoppas jag utreds oerhört noga och på alla tänkbara plan. Utreds och sedan att man försöker täppa igen hål givetvis.

+  Omtankarna människor emellan som visats. Mycket klart + för alla de som handlar åt grannar t.ex. Även till de som går in i för dem helt främmande arbetet och hjälper till när deras egna arbetsplatser fått stänga ner.

-  Allt gnällande.... Alla som nu plötsligt är virologer och smittskyddsexperter, IVA-specialister, juridiska experter som "minsann" anser det ena och andra självklart. Alla de som sprider milt sagt underliga kurer, konspirationsteorier om att politikerna skulle passa på låta äldre dö (skulle vilja se den politiker som vågar det i dagens IT-samhälle...) o.s.v. Mycket skrämmer i detta givetvis men jag undrar om inte insikten om hur lite källkritik det finns, hur gärna så många tror på enklaste (mest populistiska ofta) lösningen de ser och sprider dessa vidare skrämmer mig mest.

-  Det är väl ett minus vi redan visste om och hade kunnat räkna ut men ändå - det dåliga samvete som väcks av att se hur ojämställd världen är. Den orättvisan finns som sagt alltid men när man nu ser hur fattiga människor som har sin enda inkomst på gatorna i Asien, Afrika och andra delar av välrden stängs in och inte ens kan gå ut för att försöka få ihop de ynka slantarna.... Det syns kanske än mer i detta. Vi alla borde skämmas!

+  Ett mycket, mycket försiktigt plus. Skulle det kunna bli så att en så'n här sak väcker en del tankar i länder där inte alla har rätt till sjukvård utan att betala, där inte alla automatiskt har arbetslöshetsförsäkring, där mångas lön till stor del består av dricks? (USA ligger nära i tankarna ja... Ett rikt land som inte ens de ser till alla kan få vård för t.ex. diabetes, högt blodtryck och sådant som ändå är rätt enkelt. Men givetvis också fattigare länder om än förståelsen är större för deras brister i sådant.)

-  Nationalismen som syns lite varstans. Hur länder även inom EU stoppat leveranser av skyddsmateriel för att behålla allt själva. Jag kan vara tveksam till delar av globalisering (gillar frihandel särskilt för fattigare länder, är mer tveksam till det självklara att t.ex. kinesiska företag ska kunna köpa in sig överallt) men när sådant här händer måste vi ändå hjälpas åt. Istället drar presidenten för ett av de största givarländerna in bidrag till WHO under pågående pandemi... Jag ser gärna att det ena och andra utreds, det är inte det, men det får vi göra efteråt.

+ Generositet som visar sig lite varstans. Just nu tänker jag på den engelske gentleman som bestämde sig för att promenera 25 meter fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka i sin trädgård för att samla in pengar till brittiska sjukvården, NHS. Han hoppades på 1000 pund. Nu är insamlingen uppe i över 25 miljoner pund...
Men jag tänker också på annan generositet som visats. Kaféer som åker med fika till sjukvårdspersonal. Kvinnan som, med visst bidrag från lokal matbutik, bakar kanelbullar i mängd till personal inom vård och äldreboenden. Floristen som band x antal buketter till sjuksköterskor. Killarna som körde ut sin "truck" och rakade sjukhuspersonal bara för att de skulle få känna sig lite ompysslade. Exemplen är många.

Vad som kommer ut av allt i samband med covid-19/corona vet vi ju inte än. Mycket kommer väl att förändras åtminstone för en rätt lång tid och för många. Rädsla kommer förmodligen finnas kvar. Jag hoppas att vi inte kommer att vara mer misstänksamma mot varandra, nationellt eller internationellt, men kanske mer vaksamma. Mer vaksamma och snabbare, på lands-/politikernivå, att varna om något anas.

Jag hoppas att vi tar till vara alla + och minns hur väl vi faktiskt kunde behandla varandra i mångt och mycket. Jag hoppas också att vi inte glömmer alla - utan lär av dem, tänker efter och är beredda att omvända oss från det som blev tokigt. För om inte annat är vi skyldiga att lära oss allt vi kan av detta för att hedra alla som dött eller lidit på andra sätt.

Allt gott!
Och håll hjärtat varmt, hjärnan kall och händerna rena!
Eva