Nu börjar det bli länge sedan jag skrev här igen, men denna blogg bygger väldigt mycket på inspiration, vad jag läser och hör o.s.v. så då blir det så ibland.
Ondska - vad tänker man på då? Jag vet att väldigt många förnekar att den rena ondskan ens finns. Man talar om att alla människor är födda goda och det "bara" är omständigheter som mer eller mindre tvingar människor till onda handlingar. Jag håller inte riktigt med där...
Jag tror i och för sig att vi alla föds i grunden goda, men också med potentialen till ondska inom oss. Att vara/bli god eller ond tror jag är ett val.
Jag tror dessutom på ondskan som en reell kraft, en motsats till Gud och Hans kärlek. (I många samfund kallas ondska ofta "fienden" och det är sannerligen ett rättvisande namn...)
Vad ÄR ondska?
Självklart tänker man på t.ex. det systematiska och rent industriella mördandet av judar, romer, homosexuella och politiska motståndare m.fl. under andra världskriget. Men måste det vara så "stort"?
För en tid sedan såg jag en dokumentär på SvT kallad "Bully". Den handlade om barn/tonåringar i USA som mobbats så svårt att de tagit livet av sig, eller fortfarande levde men var mycket svårt utsatta. En ung grabb som fastnat i mitt sinne hade filmats i skolbussen när "kamraterna" gav sig på honom, bl.a. genom att sticka pennor i honom. Han satt i en scen och talade med sin mamma och hon frågade varför han ändå umgicks med de som plågade honom så och han svarade: "Men om inte de är mina vänner - vilka är det då?" Han hade inga andra... Så han stod ut.
Nu måste jag säga att jag inte tänker kalla någon människa "ond", men däremot finns det alltför många som tillåter sig, "går med på" kan jag också uttrycka det, att begå onda handlingar. Jag tror inte att den här killens kompisar är onda alltså, men de var i 15-17 års åldern och alltså definitivt gamla nog att välja att göra det goda
eller det onda.
Den som gjorde mig mest upprörd och arg i detta var dock en ur skolpersonalen... En kvinna som i samtal med grabbens föräldrar sitter och säger att hon vet att de har fel, det förekommer ingen mobbning på skolbussen för hon har minsann åkt med och ungarna var då "good as gold"! Och sedan började hon prata om sitt barnbarn och visa bild på detsamma! (Vilka ungar skulle inte vara snälla och uppföra sig perfekt om en lärare är med på bussen???)
Jodå, jag inser att hon förmodligen blev illa berörd, att hon kanske inte vet hur hon ska hantera situationen, att hon ser framför sig hur mobbarnas föräldrar ska reagera om hon tar itu med dem. MEN - det är hennes arbete att ta tag i sådana saker, att skydda de barn som behöver det. Jag tycker att det är ondska att på det sätt hon gör hellre skydda sig själv än en osäker tonåring.
Värsta beviset för att ondska sannerligen existerar läser jag dock om just nu. I boken "De glömda kvinnornas röst" av Birger Thureson (Libris förlag, 2009, ISBN 978-91-7387-040-5).
Birger som är journalist och författare har varit på Panzisjukhuset i Kongo och mött både dr Denis Mukwege och ett antal av de kvinnor som behandlas på sjukhuset. Kvinnornas berättelser återges i korta avsnitt, vilket kanske är tur för jag vet inte om jag skulle orka läsa annars...
Där finns berättelser om kvinnor som blivit våldtagna av 6 män när de varit på åkern och arbetat. Om kvinnor som fått sina underliv sönderskurna med kniv efter att ha blivit våldtagna, inte av
en man utan av uppåt 10 stycken. Kvinnor som fått en gevärspipa uppstucken i sitt inre och hört skotten innan hon svimmat. Kvinnor som...
Vad annat än ren ondska får "män" (de är svåra att beskriva så... Den stora majoriteten av riktiga män skulle ju aldrig bete sig så.) att bete sig på det viset? Väl medvetna dessutom om att dessa kvinnor ofta stöts bort av sin man om de är gifta, av sina föräldrar (en 13-årig flicka berättar att pappan slängt ut henne, deras enda barn, efter våldtäkten och hon drömmer bara om att bli accepterad igen...), uteslutna ur byar och andra sociala sammanhang.
Jo, jag kan "höra" alla de vanliga förklaringarna! Att det är fattiga och outbildade unga män som blir soldater och senare hetsas av både befäl och resten av gruppen att begå dessa övergrepp. Att de är drogade o.s.v. Och jag menar alltså inte att dessa män skulle vara onda "av naturen" men de tillåter sig att lockas av det onda och också att utföra onda handligar! "Men annars skulle de säkert bli dödade själva! Det kan ju ingen begära!" Kanske inte, men jag undrar... Kan man i längden leva med att ha begått sådana här handlingar?
Nu vill jag också påpeka att jag med "ondskan/onda handlingar" inte bara tänker på större saker som Förintelsen eller det som idag sker t.ex. i Kongo. Det finns gott om exempel på närmare håll...
Alla de "män" som åker till Thailand eller andra länder (hörde att problemen i Kenya växer lavinartat) för att ha sex med barn... Visst finns de som själva varit utsatta som barn och som helt enkelt inte förstår hur ont de gör, men det finns gott om andra också...
De som misshandlar, fysiskt eller psykiskt, någon närstående fast de mycket väl vet att det är fel, sårar och gör illa...
De som mobbar och utesluter någon på en arbetsplats, trots att de ser vad det för med sig...
Vi gör alla fel! Vi sårar med ord och handlingar av rent misstag, eller för att vi just då inte tänkte oss för. Men det är absolut inte det jag menar! Hos de allra flesta utlöser sådant, om vi får reda på det, dåligt samvete, eftertanke och ett "Förlåt!" om det är möjligt. Och så försöker vi att bättra oss och inte göra om samma sak. De som "släppt in" och låter sig styras av ondskan däremot... Det vet och förstår att de gör illa, kanske förstör hela liv, men de gör ändå om det igen och igen och igen... För att det är "enklare" för dem själva.
(Naturligtvis finns också de som slutar! Jag har haft förmånen att möta några, och mer rofyllda människor än de som släppt sitt onda beteende tror jag aldrig att jag mött!)
Jag tror att vi alla måste vara observanta på ondskan. Jag är övertygad om att människan
i huvudsak är och vill gott, men det gäller att välja. Kanske är det därför dagens egoistiska "ideal" skrämmer så mycket? Allt detta tänkande bara på sig själv och de sina som syns i många situationer? Jag är orolig för vad det för med sig.
Det finns också många, stora och goda bevis på att godheten är bra på att stå emot och till och med segrar i många fall! Återkommer till det...
Allt gott!
Eva
