JULDAG

(Detta är min mormor och morfars från början. Om jag minns rätt är den inköpt ganska tidigt i deras äktenskap, som började med vigseln den 3 juli 1938.)

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.

Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots nitälskan skall föra detta.
                                                      Jesaja 9:2 och 6-7    Svenska Folkbibelns övers.

I natt händer det...

Eller rättare sagt kanske - i natt firar vi det som hände. Vi firar profetians uppfyllelse. Vi firar och gläds över Jesu födelse. Vi firar och gläds över att Gud kommer till jorden, till oss.

Visst är det fantastiskt? Visst är det otroligt! Gud kommer till oss!

För några år sedan hörde jag en beskrivning av kristendomen jämförd med många andra religioner som fastnat i mitt huvud. Jag är lite osäker på vem det var som berättade, men jag tror att det var Olof Edsinger. (Var och när minns jag dock:en torsdag med pannkakslunch i S:ta Claras "smörgåskök" med den vanliga blandningen av präster, volontärer och "olycksbarn" runt bordet. De luncherna var underbara.)

Jämförelsen gick ut på att man kan säga att de flesta religioner har som en stege upp mot himlen (eller vad man nu kallar det, det skiftar ju). Och i de flesta fall så förväntas de troende att via gärningar, böner och så vidare klättra upp och möjligen bli mötta när de nått översta stegpinnen. Men i kristendomen...

Jesus kommer ner och möter oss!

Vi behöver inte "bevisa" oss för Gud, vi blir mötta i vilket fall. Visst finns det sådant som förväntas av oss, men "gärningskristendom" är snarast något fult.

Det lilla barn vars födelse vi firar lite extra inatt och under juldagen (sedan fortsätter vi ju att fira...) är just den som kommer nerför stegen och möter oss.

Han möter oss i julens texter som det lilla barnet som väl alla kan ta till sig. Han möter oss i sin gärning som vuxen, ibland med ord som många har svårt för. Och han möter oss i sin död på korset, där han tar med sig allt det som går fel för oss alla in i mörkret, för att så komma tillbaka och låta ljuset stråla över allt och alla.

Därför ska vi jubla och sjunga "Dagen är kommen! Kärlek triumferar!" (En av mina absoluta favoritpsalmer, som ni kanske minns från förra året. (nr 122 i psalmboken) Eller "Lyss till änglasångens ord: Gud är kommen till vår jord!" (nr 123).

Och därför står korset tilsammans med krubban. Kanske tycker ni att det är underligt, men vi som är kristna idag vet ju "hur det slutade" och även om jag försöker "leva i dagen/nuet" som det så vackert heter, så kan jag faktiskt inte låta bli att glädjas över korset lika väl som krubban, inte ens nu i jultid.

Jag firar inte jul med familjen/släkten längre, av skäl som jag inte tänker ta upp nu. Men även när jag gjort det har jag varit glad att vi aldrig haft några "bindande" traditioner på just juldagen. Även när jag inte "tänkt kristet" på samma sätt som jag gör numer. (Kristen tror jag att jag är sedan födsel, även om jag inte alltid insett det.) Juldagen har för mig alltid varit en dag av lugn och kanske lite eftertanke. Jag skulle aldrig, som de jag skrev om i förra inlägget, köa för en rea då. (Inte annars heller faktiskt.)

Min förhoppning är att alla, vare sig troende kristen eller ej, låter juldagen vara en dag där man unnar sig ro. Kanske en lång promenad, som min moster och morbror hade som tradition. Eller att pyssla med sina julklappar, läsa boken, lyssna på musiken, leka med nya sakerna.

Och naturligtvis hoppas jag att vi alla ska glädjas, förundras, jubla och värmas av att Gud kommer till oss! I ett litet barn. Som det mest värnlösa och beroende kommer Han. Född av en ung flicka under allt annat än ideala förhållanden kommer Han. Han väljer omständigheter som ingen annan skulle välja om de hade möjligheten.

Det är kärlek det!

En välsignad jul önskar jag er!
Eva