torsdag 29 december 2016

Nöjd - kan man vara det?







Under december fastnade jag för en reklamkampanj som syntes på stora affischer över hela sta'n (i TV också tror jag mig ha förstått). Jag tror att det var ett telecombolag som var avsändare men jag är faktiskt inte helt säker för jag fastnade i texten o så drev tankarna iväg, var gång jag såg den.

Det stod ungefär "Det sägs att man ska vara nöjd, men det tycker inte vi. Nöj dig inte med mindre än..." .

För ett företag som vill sälja in nya produkter är det här givetvis ett självklart tanke-/uttryckssätt men mina tankar for givetvis iväg åt mer än deras produkt.

Vad säger det här om det samhälle/den tid vi lever i?

Har vi fått ett samhälle där vi hela tiden hetsas till att aldrig känna oss (FÅ känna oss) nöjda?

I jultider syns väl detta mer än annars kanske. Det stressas o springs för att handla de bästa klapparna, lagas den bästa maten, städas hemma så att hemmet ser ut som det bästa. Jag menar inte att det är fel vare sig med klappar, god mat eller ett fint hem men jag funderar över vad som blir av all den där stressen, hetsen o springet när julen är över. Är vi nöjda med hur det blev? Ser man till hur många som tydligen säljer sina julklappar på olika nätsajter redan på juldagen (eller t.o.m. julaftons kväll!) så verkar det inte så.

Har vi blivit så indoktrinerade med att aldrig vara nöjda så att även den dyraste av julgåvor inte duger o gör oss nöjda när vi väl fått den? Är det så att vi inser att den faktiskt inte vände livet o allt blev total lycka o vi kunde luta oss tillbaka nöjda o belåtna?

Jag har förstått att jag ibland retat upp folk helt omedvetet. (Kan annars ibland erkänna viss högst medveten provokation...)
Jag lever med en bra begränsad ekonomi. Delvis p.g.a. egna tillkortakommanden som gör att jag inte riktigt anser mig ha rätt att gnälla. Visst finns det saker jag verkligen skulle behöva som jag inte ser möjlighet till. Inga lyxigheter men visst, saknade ändå. Det finns saker jag nog gärna skulle kunna göra men inte har möjlighet till. Men ändå....

Jag har det jag behöver för det dagliga livet.

Tak över huvudet. Kläder på kroppen. Mat.

Egentligen är det inte mer vi faktiskt behöver, så jag är ändå rätt nöjd.

Låter jag löjligt "tjusig" o som om jag vill beskriva mig som otroligt "duktig"? Det hoppas jag inte!
Tänker någon "Så där säger hon bara för att hon är så illa tvungen leva så!"? Det kanske det ligger något i även om jag skulle vilja vända lite på det o säga att om man lever med mina omständigheter så inser man både vad man faktiskt behöver o vad man inte behöver.

Låter jag fientlig mot företagande, marknadsekonomi o dyl. o hur kan jag som beskrivit mig som borgerlig (i alla fall i uppväxt) i så fall säga så?

Det vågar jag säga att jag inte är, fientlig mot sådant. (Vad gäller politik så har jag, till min egen förvåning, upptäckt att jag bryr mig betydligt mindre numer. Inser att jag ser mig själv som kristen i första hand även i förhållande till politiken.)

Jag menar inte alls att vi ska förbjuda folk att handla. Inte ens de som köper jeans för 2.000:-, en handväska för 15.000:- eller en tavla för 50 miljoner faktiskt. Vad jag menar är att vi kanske skulle behöva lära oss att faktiskt vara nöjda ibland.

Kan man i alla fall fundera på det? Fundera på om du kanske inte egentligen kan vara rätt nöjd med ditt liv? Du kanske inte har det precis som du allra helst skulle vilja men handen på hjärtat - saknar du egentligen något för att kunna leva ett bra liv? Tror du verkligen att du blir lyckligare o mer nöjd med tillvaron om du bara får den där senaste mobilen (trots att den du har fungerar utmärkt) eller om du bara kan få "shoppa loss" ordentligt i mellandagsrean (o komma hem med en massa som du kanske aldrig använder - men du har det i alla fall i garderoben!). Kan du se dig omkring hemma o tänka att du faktiskt borde kunna vara rätt nöjd o glad (utan att snegla på andra! Bara efter ditt eget.)?

Kan du känna tacksamhet över det du faktiskt har?

Sådant skulle jag vilja att vi diskuterade lite mer.

Allt gott!
Eva


Inga kommentarer: