Vad är en kyrka?

"Den offentliga debatten om kyrkovalet visar bara en sak: Sverige har verkligen ingen aning om vad en kyrka egentligen är."

Så löd den tweet av Jonas Nordén som jag citerade i förra inlägget o de orden har snurrat i hjärnan här. Liknande tankar o funderingar har jag visserligen burit på rätt länge men nu i valtider blir de ju än mer aktuella.

Vad menar alla dessa som nu är inblandade i valdebatten i kyrkan på ett eller annat sätt att en kyrka är? (Jag tänker då inte bara de som uttalar sig för nomineringsgrupp alltså utan även de som "bara" kommenterar i olika sammanhang.)

I många fall verkar tankarna om "kyrka" väldigt långt från hur jag o många jag känner tänker. Man verkar hamna betydligt närmare det "Kungliga salighetsverk" som politiker drömde om i mitten av 1900-talet. Den "allmänreligiösa trivselföreningen" som då skissades fram men, tack o lov, ändå inte helt blev verklighet.

Det talas mycket o gärna om att hjälpa människor som hamnat i nöd (fysisk nöd såväl som andlig hoppas jag alltid), det talas om att möta människor o höra vad de vill ha av kyrkan, det talas om att vara en kyrka för alla.

O jag muttrar ja, nja o hmm... det beror ju faktiskt lite på trots allt.

Det som irriterar mycket i sådana där ord är att de inte sällan uttalas av samma personer som kan säga sådant som att det är bra att kyrkan finns  "för de svaga, de som behöver kyrkan". Det är det visst det - men alla de som är i kyrkan som inte alls är svaga o behövande då? Varför är de där? Ska de alls vara där? Det ligger en väldig nedvärdering o närmast förakt i det där uttalandet.

Självklart ska kyrkan finnas för människor! Finnas för alla oavsett situation, oavsett om du söker dig dit för stöd o tröst eller för att du är så himlastormande glad över Gud. Men...

De som talar så här, o då tänker jag kanske ffa på företrädare för nomineringsgrupper i kyrkan, nämner bra sällan varför kyrkan ska göra detta. Man verkar ofta helt ha sorterat bort att det faktiskt är Gud som är grund/orsak/vad du vill kalla det för det vi gör i kyrkan.

I Bibeln talas om kyrkan/församlingen som Kristi kropp. Vi alla i församlingen (o då tänker jag nu församling i bemärkelsen hela den världsvida kyrkan faktiskt) är lemmar i Kristi kropp, med-lemmar.
Församlingens/kyrkans främsta uppgifter kan väl sägas vara 2 - dels att samlas för att ära o lovsjunga Gud, dels att föra evangeliet om Jesu Kristi liv, korsdöd o uppståndelse (den faktiska fysiska uppståndelsen...) vidare.

Vi har Guds ord via Bibeln att stå på. Vi kan tolka delvis olika men vi kan inte dra iväg hur som utan att det blir något annat än kristen tro. För att gå till en av mina hjärtefrågor då så måste vi läsa Bibeln exegetiskt o inte eisegetiskt. För att förklara så använder jag den förklaring jag fick när jag bad min präst säga det så enkelt han kunde för att jag skulle förstå - vi måste läsa Bibeln för att försöka förstå vad Gud vill att vi ska vara o göra, inte för att försöka få Gud att gå med på vad vi vill.

(I det måste jag citera en bra underbar kommentar jag såg i en debatt på Facebook. Vad debatten handlade om har jag glömt men det kom många propåer om att kyrkan ju måste "följa med tiden" o liknande. Då skrev en person: "Men tänk om Gud inte är modern?" o inget mer. Ja tänk...)

Att läsa så innebär att vi, för Guds skull, för att vi vill göra tjänst åt Gud, helt naturligt vill hjälpa andra människor, ta hand om vår miljö (Guds Skapelse) o.s.v.

Det innebär också att vi faktiskt är förpliktigade att ära Gud. Att vi samlas på söndagarna (eller annan dag) för gudstjänst handlar inte i första hand om att det är trevligt att träffa vänner o att det brukar serveras gott kaffe efter gudstjänsten. Hur bra den delen än är så är det ju lovsången till Gud, mötet med Gud, tacket till Gud för att Jesus kom o offrade sig för att vi alla skulle kunna få förlåtelse o försonas med Gud som är det viktiga när vi går till gudstjänst. Det är Guds-tjänst där vi ställer oss till förfogande för tjänst för Gud.

Att fira gudstjänst, föra ut evangeliet här hemma o i världen, att ställa oss till Guds förfogande för att vara Hans förlängda arm till andra människor - det är i mycket att vara församling/kyrka!

Hur mycket hör vi talas om det i valdebatterna?
Inte mycket skulle jag säga. Jag skrev nyligen om hearingen i S:ta Clara där 11 nomineringsgrupper var med. (Undrar ni vilka så scrolla ner något inlägg så hittar ni.) Där var det två av grupperna som mer tydligt talade om kyrkans uppdrag att göra Jesus känd o älskad. Från de andra 9 hördes några enstaka meningar om evangelisation o fira gudstjänst men ärligt talat - jag tyckte det lät en hel del som framklämda ord "för det är ju bäst att säga så".

Det är sorgligt att Gud får så liten plats i det som sägs inför Kyrkovalet! Det är förståeligt med tanke på hur staten (o då väl ffa S som hade makten många av de år kyrkan var under mest attack) försökt få bort så mycket som möjligt av det Jesus-centrerade i kyrkan för att "tämja" densamma o dra klorna ur lejonet från Juda. Kyrkan o Jesus får gärna vara gullegullig o snäll o rar men absolut inte ställa minsta krav eller påpeka delar ur Bibeln som det om Jesus som enda vägen, enda sanningen...

Otroligt sorgligt faktiskt! Kristendomen som från början sågs som en "farlig" o revolutionär religion har monterats ner till något som ska passa staten o dess vilja, långt ifrån det omvälvande o ofta rätt krävande den egentligen är. (Krävande i form av hur du behandlar människor t.ex., för att inte tala om krävande i hur du behandlar Gud...)

Vet Sverige vad en kyrka är?
Jag undrar verkligen. Om inte annat så efter att jag i ett tidigare val fick höra att "Vi kan ju inte låta de kristna styra i kyrkan!" (jodå, sagt på fullt allvar, av en toppkandidat här i min boendeförsamling) o efter att en vän i detta val fått veta att "Ni kristna får väl byta samfund så vi får ha kyrkan ifred, vi som inte är så troende!". Ska man skratta eller gråta? Jag sörjer i alla fall o inser långt ifrån alla har klart för sig vad en kyrka egentligen är.

Och så inser jag att jag trots sorgen o bedrövelsen nog inte är beredd att släppa hoppet om att Svenska Kyrkan ska få vara verklig kyrka ändå.

Allt gott!
Eva