Tankar kring en liten tunna

Den här lilla (ca 40-45 cm hög) tunnan hittade hunden o jag på en s.k. bakluckeloppis för 5-6 år sedan. Tack o lov var vi inte alltför långt hemifrån så jag kunde bära hem den. Den är gediget gjord i tungt trä o med riktiga stålband runt.

Jag blev oerhört förtjust så fort jag såg den, betalade kanske 50:- o har sedan dess haft många funderingar kring den:

Vem var denna Elly o vad hände 1950? Är det födelseåret? Konfirmerades hon eller förlovade/gifte sig? Vem har gjort den? En älskande pappa? En storebror? En morfar/farfar/farbror? Eller är det en fästmansgåva? Eller har hon gjort den själv?

Vad använde hon den till? Var det den lilla Ellys dockkläder som låg där? Eller den gifta Ellys potatis? Själv hade jag först hundsaker i den o den stod i hallen, nu står den i rummet med handarbeten i.

Jag är nog egentligen nästan för förtjust i sådana här äldre saker! I o för sig inser jag att jag (kanske...) inte har plats för allt jag ser o förälskar mig i o inte heller ekonomi för att köpa allt, men visst får ju följa med hem. Det viktiga är väl egentligen att även jag kan använda det. 

Och då kommer tankarna rätt ofta...

På mormor när jag tar kakor ur burken jag ärvt efter henne, hur hon förmodligen tagit kakor till sina 3 barn o morfar ur den. På hur grannkvinnan som skänkt den söta brickan till gårdsloppisen berättade om kvällar på balkongen. På hur någon suttit o stoppat sockor med hjälp av stoppsvampen jag hittade på second hand. Eller vem som lagt ner så mycket arbete o noggrannhet på kjolen jag hittade på samma ställe. På morfar o hur han tog äpple ur skålen jag har frukt i o delade med min första hund.

Second hand, ärvt o.s.v. är ju rätt "trendigt" just nu. Det gläder mig, även om jag inte är precis känd för att följa trender. Det gläder mig för att vi då tar tillvara på saker o inte bara slänger enligt "slit o släng" men också för att mycket av det som säljs igen har så oerhört mycket värde i sig o kan väcka så många tankar.

Som mina om den lilla välgjorda o så vacker dekorerade tunnan. Jag får nog aldrig veta vem Elly var eller vem som gav henne tunnan. Inte vad hon använde den till eller varför den hamnade på en loppis på en dammig o varm fotbollsplan. Men det gör inget! Min fantasi kan få flöda o jag kan få vara tacksam över att ha en både vacker o praktiskt liten tunna.

Allt gott!
Eva