"Det är fullbordat!"

(Det enda "påsk" jag garanterat köper vart år, 5 röda rosor. Den symboliserar traditionellt Kristi 5 sår. Korset är inköpt i S:ta Clara, senare målat av mig.)

Han är död nu. Och jag läser en av de vackraste texterna jag, och många med mig, hittar i Bibeln. Jesaja 52:13-53:12. "Herrens lidande tjänare".

52:13 Se, min tjänare skall handla vist! Han skall bli hög och upphöjd, ja mycket hög.

14. Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors.

15. Han skall bestänka (rena, min anm) många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört.

53:1. Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm uppenbarad?

2. Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

3. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

4. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

5. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

6. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.

7. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

8. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

9. Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.

10. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja skall ha framgång genom honom.

11. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det som han bär.

12. Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

(Svenska Folkbibelns översättning)

Det blir nog en tredje text ikväll...

Allt gott!
Eva

Förnedringens fredag

(Detta är altaret i Vantörs kyrka. En av mycket få kyrkor där det inte finns något ansikte, dvs ögon/näsa/mun i kyrkorummet. Krucifixet är ritat av Arne Jones om jag minns rätt. Bakom finns en stenmosaik som symboliserar den spruckna förlåten i templet.)

Så är den här då - den svartaste och tyngsta dagen under kyrkoåret.

Efter att Jesus fängslades igår kväll har han som jag skrev då (lite vanvördigt tycker kanske någon, men är det något jag känner så är det just vördnad!) skyfflats runt mellan makthavarna i Jerusalem som något av en "het potatis".

De har nämligen flera rent praktiska bekymmer, Sanhedrin (det stora rådet). En rättegång som hålls nattetid är inte giltig. Men vågar de hålla den dagtid? Riskerar de då inte massiva protester från hans anhängare?
De har inte heller rätt att utdöma dödsstraff.

Vad göra?

Jesus förs först till översteprästen Hannas och senare till överstepräst Kajafas. (Hannas hade ersatts av de romerska makthavarna, men eftersom överstepräst var en livslång titel så ansågs han säkert fortfarande ha en giltigt ämbete av judarna.) Båda försöker snärja honom på olika sätt. Det kallas in falska vittnen. Jesus mest låter dem hållas, han inser att dessa falska anklagelser går det ändå inte att svara på.

Men så tillfrågas han om han är den utlovade Messias... Och BINGO! Han svarar: Du sade det själv.

Majestätsbrott!!! Han kan sändas till romarna för att dömas för har han begått det brottet...ett brott mot kejsaren! Så iväg med honom till Pilatus.

Men Pilatus är inte så pigg på det där med dödsstraff som det nog hade önskats av många...

Han är intressant den mannen, också! (Finns många sådana i Bibeln.) Han går mellan platsen framför sitt palats där människor samlats som ropar "KORSFÄST!" och rummet innanför där han samtalar med Jesus. Han blir väl inte riktigt klok på vad han ska tro. Dessutom har hans hustru skickat ett meddelande att hon haft en dröm där han varnas för att skada Jesus.

Jag läste någonstans (tror att det var i "Illustrerat Bibellexikon") att det är något underligt med Pilatus. De flesta så pass höga tjänstemän i Rom kan man följa mycket långt i livet, via deras karriärer. Men Pilatus tycks mest bara ha "försvunnit". Naturligtvis har det genom tiderna väckt tankar:vad hände mellan honom och Jesus i det där rummet? Blev Pilatus rent av kristen? Då sågs han kanske inte som den mest lyckade av de styrande i Rom...

Pilatus visar alltså Jesus respekt, även om han av rädsla för att förlora sin (och Roms) makt senare går med på att döma till korsfästelse. Herodes däremot...

Herodes finns bara beskriven i Lukas' evangelium (23:6-12), och där står att han hånade och förnedrade Jesus. I musikalen "Jesus Christ Superstar" har man gjort Herodes till en playboy som fnissande säger till Jesus att "Om du nu kan gå på vatten - varför inte ta en promenad på min swimmingpool?".
Inte heller Herodes vill döma så som prästerskapet önskar.

Tillbaka hos Pilatus. I ett, som jag förstår det, sista försök att slippa döma Jesus till döden ger Pilatus folket ett val:han ska släppa en fånge i respekt för den judiska påsken. Två fångar ställs framför dem:Jesus och Barabbas, dömd för upplopp och mord.

Och man kan inte säga att Pilatus inte försöker! Flera gånger talar han till folket (Luk. kap 23). Jag tror nog att han, oavsett vad han trodde om Jesus, på alla sätt ville undvika att frige Barabbas som han säkert såg som ett betydligt större hot mot Rom än vad han såg Jesus vara. (Han kunde ju inte gärna avkrävas att spå framtiden...) Men till slut får han ge med sig - Barabbas friges och Jesus utlämnas till att bli korsfäst.

Många är de sätt människor kommit på för att plåga varandra. Men jag undrar om inte just korsfästelse är det absolut vidrigaste! Mycket har gjorts för att fysiskt plåga, där kan det nog inte sägas att det ena är värre än det andra, men här handlade det dessutom att låta det dra ut på tiden.

Och det räckte ju inte med "bara" korsfästelsen... Det skulle gisslas först också. Med spö för fria män, käppar för soldater och gissel eller piska för slavar. På Jesus användes en piska av läderremmar som i ytterändarna var försedda med taggiga benbitar och/eller blyklumpar... Han dömdes att ta emot...

39 slag...

Och under tiden hånades han av de romerska soldaterna! Ibland är människan sannerligen underbar...

Efter dessa slag skulle den dömde själv bära tvärbjälken till korsfästningsplatsen! Orkade man inte så var väl piskan där igen, för att driva på. Om den Golgata-vandring Jesus genomled skriver evangelierna lite olika. Johannes säger att Jesus bar tvärbjälken själv hela vägen, på andra ställen står det att de romerska soldaterna tvingade en åskådare, Simon från Cyrene, att bära.

(En passus i det:just detta att evangelierna inte återger allt precis likadant, om än i olika ordalag, blir för mig ytterligare ett bevis för sanningshalten! För när, i vilket sammanhang, kan man plocka ut fyra vittnen och få exakt samma historia? Inte vid en olycka. Inte vid en fest. Inte vid en konsert eller teaterföreställning. Inte ens vid ett samtal mellan två personer oftast.)

Så fästs han vid korset... Man driver grova spikar genom handleder (har fått lära mig att det bör ha varit där och inte genom händerna, då dessa skulle gå sönder av tyngden. Men det är väl mer egalt.) och fötter. Hånandet fullbordas genom att en skylt med texten "Jesus från Nasaret, judarnas konung".

(Översteprästerna protesterar mot den skrivningen och vill att det ska stå att han sagt sig vara judarnas konung. Pilatus svarar: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit." Joh. 19:19-22. Åter något som får mig nyfiken på Pilatus.)

Samtidigt med Jesus korsfästs två rövare. Den ene hånar Jesus och säger ungefär att: "Om du nu är Gud - varför hjälper du inte dig själv ifrån detta?" Den andre försvarar Jesus: "Fruktar du inte Gud? Vi har fått en rättvis dom, han har inte gjort något ont!" Och vänd mot Jesus ber han:"När du kommer till din Fader - tänk på mig!"

Jesus svarar honom: "Amen säger jag dig; idag skall du vara med mig i paradiset."

Ständigt denna omsorg om människor!

Samma omsorg som visar sig när han ber:"Förlåt dem, för de vet inte vad de gör!" i en bön för sina plågoandar och de som hånar honom.

Nu är det gjort. Jesus är korsfäst. Han genomlider all den plåga han fruktade kvällen innan, när han bad till Fadern under stunden i Getsemane.

Vilken plåga är värst, den fysiska eller hånet och förnedringen? Det vet jag inte om det finns något svar på, men jag tror att Jesus kanske led allra mest av att folket i sin helhet inte hade velat lyssna, inte ville höra vad han sade.

Att dö genom korsfästelse tar tid! Evangelierna anger olika tid för själva uppspikandet, 9 på morgonen eller 12 mitt på dagen. Döden anges till kl 15, men om det gick tre eller sex timmar innan tror jag inte spelade någon som helst roll...

En sak till bara, innan jag slutar för nu. Lärjungarna? Vart tog de vägen? Om de flesta sägs väl inte så mycket, inte mer än det från gårdagen att de flydde. Johannes var vid korset tillsammans med Jesu moder och "den andra Maria".

Judas, den stora "boven i dramat", fick han kanske en chans att omvända sig? I Matt. 27:3-10 berättas hur han drabbas av djup ånger när han ser hur Jesus blir dömd. Han går till översteprästerna och vill lämna tillbaka de pengar han fått. Men han möts med orden, i modernt språkbruk, "Skyll dig själv! Det var ju vad du ville!". Då slänger han in pengarna till dem. Så går han och hänger sig... (Jo, självmord är en grov synd, men vad som "gjordes upp" mellan Gud och Judas... Det har vi faktiskt inte en minsta aning om!)

Nu blev detta väldigt långt, men ändå - jag lär återkomma senare idag.

Allt gott!
Eva
PS Om någon undrar, kan jag verkligen allt " i huvudet"? Givetvis inte! En del finns väl kvar efter genomgången bibelskola, en hel del avlyssnade predikningar, samtal och så, men jag har god hjälp ur bokhyllan också. Främst naturligtvis av Bibeln, och den jag helst använder är "Svensk studiebibel" som förutom den rena texten innehåller många fotnötter och en mycket bra uppslagsdel. Här bredvid ligger också Anders Sjöbergs "I korsets tecken. Jesu sista dagar i Jerusalem", Agne Nordlanders "Korsets mysterium" och Göran Skyttes och Bo Branders "Ett år med Jesus. predikningar och samtal" del 2

Torsdag kväll

(Detta är en av de vackraste bilder på ett altare jag sett. Altaret står i Worth Abbey, benediktinklostret i England som ställde upp som värd för tv-serien om 6 män som tillbringade 40 dagar och 40 nätter i kloster.)

Så är det väl påsk "på riktigt" då.

Många har jobbat halvdag idag, för att sedan fara runt och göra livsmedelshandlarna lyckliga (detta lär ju vara den största "mathelgen" under året för många). Många har rest iväg för att dela helgen med släkten, för att åka skidor eller annat.

Många har också varit eller ska till (midnattsmässa) kyrkor runt om i landet.

I många kyrkor plockar man då av altaret så att det blir lika tomt som på bilden ovan. För att påminna om allvaret i dagens och morgondagens texter, inget ska förvilla tanken från det som är viktigt.

Nu är så att säga "del 1" i påskens budskap fullbordad. Jesus har, under det att han och lärjungarna firar den traditionella judiska påskmåltiden till minne av flykten från Egypten, instiftat nattvarden som vi firar till hans åminnelse.

Han har tagit med sig några lärjungar, Petrus och Sebedaios söner Jakob och Johannes, en bit undan, för att be i Getsemane.

Han har fått se Judas komma med en stor skara människor, för att tillfångata honom. Känt Judas kyss på kinden, den kyssen som pekar ut honom.

Lärjungarna har förskräckta flytt åt olika håll.

Men låt oss gå tillbaka till Getsemane.Där kommer den nämligen åter fram, den där djupa mänskligheten som jag skrev om i morse.

Jesus ber alltså tre av sina följeslagare att föja med honom för att vaka. Han går undan en aning för sig själv och ber ungefär:"Fader - måste jag dricka denna bittra kalk? Om det är möjligt, befria mig från detta! Men ske Din vilja." Han går tillbaka till de tre, och de har somnat!

Han beklagar sig och ber dem åter att vaka med honom. Vad sker? De somnar igen...

Om nu evangelisten (i detta fall Matteus, 26:36-46) var mån om att få så många begeistrade som möjligt, skulle han ha beskrivit det så här?

Skulle han verkligen ha beskrivit Jesus som en som försöker "slippa undan"? Skulle han ha beskrivit de tre lärjungarna som ett gäng som inte ens kan hålla sig vakna för att göra sin vän sällskap i hans vånda? (Och skulle han ha avslöjat att de alla sprang iväg åt olika håll och inte gick bredvid sin Mästare när han blev fängslad?)

Jag tror inte det! Hade evangelisterna velat få maximalt med efterföljare till Jesus på minimalt med tid så hade de förmodligen skönmålat både det ena och det andra. I den tiden var det definitivt ingen "merit" att göra som de gjorde! (Kanske än mer som människor väl mindes Johannes Döparen, som fängslades men inte tog tillbaka sina ord.)

Den här stunden är också ett fint bevis på Jesus som "hel människa, hel Gud". Han våndas! Han har en aning om vad som kommer att ske när han fängslas och han ber att få slippa. Han har helt enkelt dödsångest. Men han flyr inte! Trots att han med all sannolikhet förstår att detta kommer att bli fruktansvärt så stannar han kvar och låter sig fängslas.

Jag var på "Getsemane-stund" i Högdalskyrkan ikväll. Och pastor Larz Lindqvist och jag kom att tala om detta med just kärleken i påsken. Och som Larz sa' så handlar kärleken ofta just om att stanna kvar, även i det jobbiga.

Jesus visste att det han skulle göra hade sin grund helt i Guds kärlek till människor, därför orkar han stanna kvar. Han stannar för att han vet att det han kommer att gå igenom är så oerhört viktigt för att visa Guds kärlek till sin skapelse.

Går det att förstå för oss idag? Jag vet inte, men det är något jag gärna funderar på under påsken.

Den natt som nu följer "skyfflas" Jesus omkring mellan det judiska prästerskapet och de romerska makthavarna. Han blir något av en "het potatis" som ingen riktigt vill ta i. Men det får jag nog återkomma till imorgon. Och då har jag kanske kommit på om jag vill sörja eller brista ut i "Oh, happy day!"...

Allt gott!
Eva

Skärtorsdag - en djupt mänsklig dag

Vadå? Är inte skärtorsdagen en väldigt sorglig dag?

Judas har förrådit, vilket väl måste ha gjort de 11 som var kvar kring Jesus djupt bedrövade och mycket upprörda - att en i den närmaste kretsen kunde bete sig så!

De styrande i templet, Sanhedrin "det Stora Rådet", har väl i mångas ögon visat sig vara grälsjuka och avundsjuka på hur Jesus samlar följare. Olika människor smider ränker och intrigerar så som bara människan kan.

Petrus förnekar sin Mästare... Inte bara EN gång, utan tre! HUR KAN HAN?

Petrus är en av favoriterna i Nya Testamentet för mig. Han är så otroligt underbart mänsklig!

Han beskrivs i flera böcker som jag läst som ganska "stor och bullrig". I evangelierna är han både ledaren och den som ibland gör och säger så tokiga saker.

Jag tycker att han är ett nog så gott "bevis" för att evangeliernas författare skrev ner sanningen. OM de efter Jesu död bara hade varit ute efter att fortsätta den "berömmelse" de upplevt när de följde Jesus - skulle de då ha beskrivit lärjungarna så som de gjorde?

Men om Jesus hade varit ute efter världslig makt, skulle han då ens ha valt dessa lärjungar? "Tullindrivare och horor" umgås han med, säger de som vill skada honom.

Simon var fiskare. Han och brodern Andreas kastade nät i sjön när Jesus kom förbi och kallade dem att följa honom, enligt Matteus evangelium. I Johannes evangelium säger Jesus till honom "Du är Simon, Johannes son, Du skall heta Kefas, det betyder Petrus.(av grekiska pètros, som betyder just klippa)" (Joh.1:42) Även senare talar Jesus till Petrus som den klippa som kyrkan ska byggas på.

Och då har denne man förnekat Mästaren tre gånger...

Petrus får tillrättavisningar flera gånger, Jesus säger t.o.m. att Satan talar genom honom när Petrus, kanske i något försök till tröst, säger att inte ska Jesus dö! När Jesus vid den sista måltiden talar om att de alla kommer att överge honom försäkrar Petrus att HAN ska minsann stå fast! HAN ska aldrig överge! (Matt.27:31-35) När Jesus säger att "Jodå - du kommer att förneka mig inte mindre än tre gånger" så svarar Petrus "Aldrig! Hellre dör jag!!!"

Och, förmodligen mindre än 12 timmar senare, förnekar han...

Vad är det för typer den där Jesus valt ut egentligen?!?

En tullindrivare? En som arbetar för ockupationsmakten, den så hatade, och säkert stoppar en del i egen ficka också - den äter han middag hos!

En äktenskapsbryterska (nej inte "lärjunge" så som vi tänker på de 12, men många kvinnor följde Jesus på annat sätt) - henne räddar han undan det rättmätiga straff som lagkloka män dömt ut! Kvinnor förresten... Han följer ju inte precis "tidens lag" när han respekterar, talar med och bryr sig om kvinnor i den mån han gör...

När Jesus precis har instiftat nattvarden, delat ut bröd och vin, och talar om att en av dem ska förråda honom... En allvarets stund kan man tycka, men det uppstår genast en som det verkar ganska "häftig" diskussion om vem. Så mycket för att lyssna till det allvaret!

Och vid tidigare tillfällen har de tjafsat om vem som ska få sitta närmast Jesus i himlen. Som dagisbarn som kivas om att få vara den som går främst och håller fröken i handen.

Men för mig är det i väldigt hög grad detta som gör evangelierna så trovärdiga!

Jag tycker att det visar på vilken djup respekt Gud har för sin skapelse! Även om vi bråkar och stökar och grälar med både varandra och Honom, även om vi begår äktenskapsbrott, även om vi lurar andra på pengar om så genom dåtidens tullindrivning eller på andra sätt idag, t.o.m. om vi förnekar eller förföljer (tänker på Paulus) så är vi i grunden älskade som Hans barn! Vi får en chans till!

(Sedan är det väl en annan sak om du förnekar Guds och Jesu existens! Det gjorde inte Petrus, han sa' bara att han inte kände "den mannen".)

Att få följa Petrus genom evangelierna tycker jag ger en god bild av Guds kärlek till människan. Han är lite tafflig, den där klippan, ibland. Inte alltid verkar han vara det stadigaste att bygga en kyrka på precis. Men det är just vad som händer! Petrus blir ledande i den första församlingen i Jerusalem. Han reser en hel del och predikar och hjälper nya församlingar att komma igång. Han kommer till Rom och blir där dödad (korsfäst med huvudet nedåt), men där byggs också en storslagen kyrka som bär hans namn.

Och det är han som först får säga "Du är Messias, den levande Gudens Son." på Jesu fråga om vem lärjungarna tror att han är. (Matt. 16:16)!

Inte illa för en fiskare från Genesarets sjö!

Visst ger det hopp för oss alla? Hopp att kunna se att vi nog inte är så tokiga i alla fall? Så kanske förstår ni lite nu varför Simon Petrus, klippan, är en av mina favoriter! (En  är, som ni nog inser, alltid uträknad ur sådana jämförelser och står helt för sig själv, men det är ju givet:))

Jag lär återkomma senare, denna dag är inte slut än.

Allt gott!
Eva

Onsdag med onda rådslag

Jag läser, för 3-4 året i rad, en hel del i Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken. Jesu sista dagar i Jerusalem." nu under Påskveckan. Och hans rubrik för onsdagen är just "Onda rådslag". (Anders är tidigare missionsföreståndare för EFS och lärare på Johannelunds Teologiska högskola samt författare till många böcker. En oerhört pedagogisk och härlig föreläsare dessutom!)

Nu framhåller Anders i och för sig att man av evangelierna inte helt kan utläsa om det "stora förräderiet" sker på tisdagskvällen eller onsdagsmorgonen. Och då tänker jag givetvis på hur Judas går till prästerskapet och lovar att visa dem till den plats där Jesus uppehåller sig.

Judas är väl egentligen en väldigt intressant person? I både Lukas' och Johannes evangelium talas om att "Satan for in i honom" och fick honom att agera som han gjorde. Men friskriver det honom från ansvar? Inte helt väl? Det underbara Gud gjort med att ge oss egen vilja, är ju att därmed också ge oss möjlighet att välja. (Och där kommer syndafallet in, men det får allt vänta...)

Det anses väl också klarlagt att Judas hörde till en del av folket som förespråkade väpnad kamp mot den romerska ockupationsmakten. Var det helt enkelt så att han ville driva Jesus till handling? Att han hoppades kunna driva fram en strid? Hade han förstått så lite av vad Jesus talade om? Eller är det vi som nu tycker att han verkligen borde  förstått bättre?

Vad gör Jesus denna dag? Han fortsätter att predika, samtala och be i templet. Han var säkert väl medveten om en hel del av det som pågick "bakom kulisserna", och många tycker säkert att han var en komplett idiot som inte lämnade Jerusalem fort som ögat. Men hans omsorg om folket, att de skulle få höra det han hade att säga, var större än oron för den egna säkerheten.

En fundering dessa dagar är vad Jesus tänkte om Judas? Är det inte väldigt dubbelbottnat - det med Judas' roll?

Visst - han förråder sin Mästare. Han säljer ut en man som han följt och hört under flera år. Han kan verkligen ses som en otrolig svikare! Men samtidigt... Det var ju meningen att Jesus skulle dö! Utan hans försoningsdöd på korset vore väl Jesu livsgärning inte värd det den är?

Jag gissar att detta är något kristna funderat på i alla tider. Jag förväntar mig definitivt inte att finna något svar. Förmodligen är det så "enkelt" som att om inte Judas hade gjort detta så hade det skett på annat sätt.

Det som är lite extra intressant (och som blir lite "röd tråd" från tidigare inlägg) är det Anders Sjöberg skriver i slutet på onsdagens kapitel, under rubriken "I stillhet och meditation" :"Vi vet inte hur Judas tänkte. Men vi vet att han inte lät Jesus vara den han var. Han ville förändra Jesus i stället för att bli förändrad av Jesus. Hur är det med dig och mig? Önskar vi förändra Jesus eller låter vi Jesus förändra oss?"

Det är inte lätt! Och även om "tröst" nu väl blir fel ord, så hittar jag inget bättre för att säga att det kanske kan vara något sådant - lite av en tröst att t.o.m. en av de som följde Herren allra närmast kunde förstå och göra fel. (Jo det hände ju minst en till... Favoriten Petrus, men vi återkommer nog till honom.)

Allt gott!
Eva

Fortsatta tisdagstankar

Nästan som en fortsättning på mina tankar från morgonen hittade jag för en stund sedan en gammal krönika, samt läste om en gästkrönika från fredagens tidning.

Krönikan var införd i Dagen den 9/9-09 och är skriven av Owe Wikström, professor i religionspsykologi, gästkrönikan av Göran Skytte, författare, programledare, debattör - jag tror att ni känner igen namnet ganska väl.

Båda skriver om ungefär det jag ville framföra - Svenska kyrkans rädsla (eller kanske "försiktighet" är ett bättre ord?) när det gäller vem Jesus är, vem Gud är och vad kyrkan har till uppgift att föra fram.

Owe Wikström skriver i sin text om en kyrka som blivit mer och mer en social institution för deppade, en angelägenhet för kulturbevarare och en god konsertlokal för musikintresserade. Han skriver ungefär: Vart tog den provocerande Jesus vägen? Den som helt fräckt talade om omvändelse, bot, bättring, att vända andra sidan till, att motstå makten och glansens och som sa' :Ve er om världen talar väl om er!"

Göran Skytte å sin sida tar upp en nyhet som Dagen hade den 29/3 nu i år. Då upptogs hela förstasidan av rubriken "Juholt:Jag tror inte på Gud, men jag tror på kyrkan." Göran förundras över att det tydligen inte blivit en proteststorm av kommentarer i webbtidningen. (Jag måste gå in senare och se hur läget är nu, efter hans krönika.)

Men han skriver också om hur (S) har resonerat kring kyrkan i historisk tid. Hur Arthur Engberg, ecklesiastikminister på 30-talet ville "befria Sverige från kristendomen" och hur kyrkan skulle användas för att sprida "en ateistisk allmän religiositet". (Citat ur krönikan i fredags.)

Och med dessa 2 krönikor som bakgrund kanske det inte är så svårt att förstå hur ett sådant uttalande som Håkan Juholts kan passera mer eller mindre obemärkt även i en kristen tidning? Vi har här i Sverige så länge blivit "uppfostrade" i andan att kristendomen ska "hålla sig på mattan" och bara leva så som politikerna, med det politiskt tillsatta Kyrkomötet i första ledet, vill.

Men då vill jag fråga med Owe Wikström:vart tar Jesus vägen i detta?

Jag har alltid förvånats över att så många vill gå i kyrkan vid 1:a advent, Julotta och nu på Påskdagen. Även om man ser det som "tradition" och "trevligt" och "fin musik" så har jag väldigt svårt att förstå att man kommer. Naturligtvis vill jag att människor ska vilja gå i kyrkan, det är inte det! Men genom åren har jag många gånger mött människor som rent av föraktar den som kallar sig kristen - ändå går de i kyrkan!

Med den bakgrund Göran Skytte ger är det kanske inte så konstigt. Politikerna har genom åren lyckats ganska väl i att decimera tron till något gulligt, oförargligt och enbart "fint", något allmänmänskligt "trevligt" med människor som bryr sig om varandra och gör andra gott. Vem kan inte skriva under på det goda i det?

Men då är vi tillbaka i det jag skrev om i morse:varför kan inte Jesus få vara hel?

Jag tycker att vi gör något hemskt när vi, faktiskt, förminskar Honom till en mysig kille som gillade barn och dessutom var juste mot kvinnor i en tid när långt ifrån alla män var det, enligt vår syn att se saken i alla fall. Jag vill ha även den obändige, bråkige, opponerande Jesus som Owe Wikström skriver om! Den Jesus som dundrar och rasar och slänger ut månglarna ur templet. Den Jesus som skäller ut präster och skriftlärda efter noter (om än i nog så verserade ordalag!). Den Jesus som får en större grupp män att avstå från att stena en kvinna som straff för otrohet, bara genom att ifrågasätta männens egen moral och förment syndfria leverna.

Slutet på Owe Wikströms krönika säger mycket tycker jag: (Och här citerar jag ordagrant.)

"En gång läste man "Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmäktig" i början av gudstjänsterna. Jag hörde nå'n som sa' att det verkar vara ersatt av "Trevlig, trevlig, trevlig är Herren Gud allsmäktig". Men det är väl bara en skröna."

Jag hoppas så också - men jag undrar ibland...

Allt gott!
Eva

Tisdag

Tillsammans med måndag och onsdag en lite "undanskymd" dag i påskveckan. Så vad händer? HÄNDER det överhuvudtaget något?

Jo det gör det helt klart, för i evangelierna är det denna dag som får allra mest uppmärksamhet. 11 av evangeliernas 89 kapitel handlar om just tisdagen i påskveckan.

Jesus är i templet. Han talar till folket, han debatterar med präster och skriftlärda, Han "sätter ner foten" i en hel del frågor.

Mycket av det som sägs kanske kan sammafattas i frågan om templet är till för människorna eller människorna för templet. Som jag förstår det tyckte Jesus att det fanns de som tjänade i templet snarare för egen vinnings och berömmelses skull än för Guds skull och folkets. (Ett problem som väl funnits här i landet också i olika tider...)

I dagens svenska kyrka kan jag tycka att det snarast blivit väl mycket av att låta kyrkan vara för människor. Man har dragit det så långt, det att alla ska känna sig bekväma i kyrkan att man då och då gör avkall på alldeles för mycket av den tro man ändå ska stå för.

Låt mig ge ett exempel som jag tycker visar detta:

För ett antal år sedan gjordes en broschyr för att presentera kandidaterna till kyrkovalet i en Stockholmsförsamling. Bl.a. ställdes frågan om ett favoritställe i Bibeln, och flera svarade "Bergspredikan!". (Matteus evangelium kapitel 5-7) Jag frågade en av dem om han hade läst hela Bergspredikan nyligen? Jag var nämligen väldans nyfiken på om han förstått hela och stod fast vid att det var favoritstället i hela Bibeln.

Det dessa människor tänkte på var givetvis "Den gyllene regeln" i Matteus 7:12. "Du ska göra mot människor vad du vill att de ska göra mot dig." Och det är ett underbart avsnitt, men det är mycket långt ifrån allt som sägs i den predikan!

I Bergspredikan finns mycket som är långt ifrån enkelt! Det är där Jesus säger att vi ska älska våra fiender t.ex. Hur många av oss orkar leva upp till det?

Nu är det inte så att jag vill göra Jesus till någon dyster "kravmaskin" som hindrar oss från att leva livet! (Undrar hur många fester Han är på enligt evangelierna...) Men jag tycker ändå mycket illa om de försök som ständigt görs att göra Honom bara "gullig"!

Missförstå mig inte nu - Jesus är det mest kärleksfulla man kan tänka sig! MEN - Han har en hel del krav på oss! Krav att leva som Gud har tänkt sig, för att Han vet att det är det bästa. Att säga att Jesus ju älskar alla människor och därmed mena att det inte spelar någon roll hur vi lever blir helt enkelt inte rätt. Jag tycker och tror t.ex. inte att du kan "buffla" dig fram i livet och "köra över" andra människor till höger och vänster och samtidigt hävda att du är kristen. (Om inte annat vill du nog inte att andra behandlar dig så...)

Jesus ÄR kärlek! Men en kärlek som också kräver sitt. Och jag förstår egentligen inte varför det idag är så kontroversiellt i många delar av t.ex. Svenska Kyrkan att säga det! Är det egentligen så mycket konstigare att anpassa sig till Jesu ord än att anpassa sig till, bara som ett exempel, ett partiprogram?

Om många verkligen tycker att Bergspredikan är favoritdelen i Bibeln blir jag jätteglad! För då skulle de förmodligen kunna förklara en hel del för mig.... Jag har hört predikningar och lektioner i Bibelskolan om både dessa kapitel och andra där Jesus är allt annat än gullig, och det är faktiskt det jag älskar mest med Honom! Han älskar oss så att han vill ställa till rätta det som blivit fel, hjälpa oss att se Guds vilja och mening med våra liv. Och precis som en förälder kanske inte alltid uppfattas som "snäll" av barnet som får bannor när något gått snett kan man ändå vara säker på att Jesus lika väl som föräldern älskar barnet av allt sitt hjärta.

Jag önskar att Jesus i alla lägen kunde få vara mer "hel". Att man inte, som ofta sker idag, bekänner sig till den "gullige" eller den revolutionäre "stränge" Jesus.

Naturligtvis ska kyrkan vara till för alla människor! Men när det som idag ofta verkar innebära att kyrkan ändrar sin lära efter "tidens tand" så att man inte alltid känner igen den... Nej - då vill jag inte riktigt hänga med längre! (Jo, jag är med i Svenska Kyrkan, men i EFS som är dess väckelsegren och av många ses som alltför "fundamentalistisk"... "Fundament" betyder egentligen "grund" och används väl ofta väldigt fel numer.)
Utan någon som helst annan jämförelse kan man ju fråga sig om människor skulle gå in i t.ex. en politisk förening och kräva att de skulle ändra sitt program åt totalt motsatt håll? Eller skulle du gå med i en förening för fågelskådande och kräva att ni började leta efter kräldjur istället? Underliga jämförelser? Kanske, men åt det hållet tycker jag att det ibland blir i kyrkan.

Därför gläds jag åt uppropen för papperslösa flyktingar och för sjuka. Inte för att jag kanske alltid håller med, men för att kyrkan där går i de spår Jesus också trampade upp - de där makten ifrågasätts och utmanas.

Hade Han varit bara den gullige hade vi inte brytt oss det minsta om denna vecka! För då hade Han inte retat upp och skrämt de styrande i templet så till den milda grad att de kände sig tvungna att döda Honom...

Så låt Jesus vara "hel"! Låt Honom vara både gullig och förskräckligt besvärlig!

Allt gott!
Eva