tisdag 19 april 2011

Fortsatta tisdagstankar

Nästan som en fortsättning på mina tankar från morgonen hittade jag för en stund sedan en gammal krönika, samt läste om en gästkrönika från fredagens tidning.

Krönikan var införd i Dagen den 9/9-09 och är skriven av Owe Wikström, professor i religionspsykologi, gästkrönikan av Göran Skytte, författare, programledare, debattör - jag tror att ni känner igen namnet ganska väl.

Båda skriver om ungefär det jag ville framföra - Svenska kyrkans rädsla (eller kanske "försiktighet" är ett bättre ord?) när det gäller vem Jesus är, vem Gud är och vad kyrkan har till uppgift att föra fram.

Owe Wikström skriver i sin text om en kyrka som blivit mer och mer en social institution för deppade, en angelägenhet för kulturbevarare och en god konsertlokal för musikintresserade. Han skriver ungefär: Vart tog den provocerande Jesus vägen? Den som helt fräckt talade om omvändelse, bot, bättring, att vända andra sidan till, att motstå makten och glansens och som sa' :Ve er om världen talar väl om er!"

Göran Skytte å sin sida tar upp en nyhet som Dagen hade den 29/3 nu i år. Då upptogs hela förstasidan av rubriken "Juholt:Jag tror inte på Gud, men jag tror på kyrkan." Göran förundras över att det tydligen inte blivit en proteststorm av kommentarer i webbtidningen. (Jag måste gå in senare och se hur läget är nu, efter hans krönika.)

Men han skriver också om hur (S) har resonerat kring kyrkan i historisk tid. Hur Arthur Engberg, ecklesiastikminister på 30-talet ville "befria Sverige från kristendomen" och hur kyrkan skulle användas för att sprida "en ateistisk allmän religiositet". (Citat ur krönikan i fredags.)

Och med dessa 2 krönikor som bakgrund kanske det inte är så svårt att förstå hur ett sådant uttalande som Håkan Juholts kan passera mer eller mindre obemärkt även i en kristen tidning? Vi har här i Sverige så länge blivit "uppfostrade" i andan att kristendomen ska "hålla sig på mattan" och bara leva så som politikerna, med det politiskt tillsatta Kyrkomötet i första ledet, vill.

Men då vill jag fråga med Owe Wikström:vart tar Jesus vägen i detta?

Jag har alltid förvånats över att så många vill gå i kyrkan vid 1:a advent, Julotta och nu på Påskdagen. Även om man ser det som "tradition" och "trevligt" och "fin musik" så har jag väldigt svårt att förstå att man kommer. Naturligtvis vill jag att människor ska vilja gå i kyrkan, det är inte det! Men genom åren har jag många gånger mött människor som rent av föraktar den som kallar sig kristen - ändå går de i kyrkan!

Med den bakgrund Göran Skytte ger är det kanske inte så konstigt. Politikerna har genom åren lyckats ganska väl i att decimera tron till något gulligt, oförargligt och enbart "fint", något allmänmänskligt "trevligt" med människor som bryr sig om varandra och gör andra gott. Vem kan inte skriva under på det goda i det?

Men då är vi tillbaka i det jag skrev om i morse:varför kan inte Jesus få vara hel?

Jag tycker att vi gör något hemskt när vi, faktiskt, förminskar Honom till en mysig kille som gillade barn och dessutom var juste mot kvinnor i en tid när långt ifrån alla män var det, enligt vår syn att se saken i alla fall. Jag vill ha även den obändige, bråkige, opponerande Jesus som Owe Wikström skriver om! Den Jesus som dundrar och rasar och slänger ut månglarna ur templet. Den Jesus som skäller ut präster och skriftlärda efter noter (om än i nog så verserade ordalag!). Den Jesus som får en större grupp män att avstå från att stena en kvinna som straff för otrohet, bara genom att ifrågasätta männens egen moral och förment syndfria leverna.

Slutet på Owe Wikströms krönika säger mycket tycker jag: (Och här citerar jag ordagrant.)

"En gång läste man "Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmäktig" i början av gudstjänsterna. Jag hörde nå'n som sa' att det verkar vara ersatt av "Trevlig, trevlig, trevlig är Herren Gud allsmäktig". Men det är väl bara en skröna."

Jag hoppas så också - men jag undrar ibland...

Allt gott!
Eva

1 kommentar:

Berit Elisabet sa...

Om jag nu också skulle kommentera här, så skulle jag för min del vilja vända på Juholts uttalande, till "Jag tror på gud, men inte på kyrkan." (Fast jag är fortfarande medlem.)
Dessvärre - eller ibland dessbättre - sammanfaller inte min gudstro riktigt med den som predikas i våra kyrkor eller framhålls av en del präster.
Ändå räknar jag mig som kristen. :)