söndag 24 april 2011

Påskdag!

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Den hälsningen kommer att höras på så många olika språk i så många kyrkor i så många länder idag.

Präster kommer att läsa den första raden och församlingen svara med den andra. Och i många kyrkor är det så man hälsar varandra istället för "Hej!" eller "Godmorgon!"

Och en god morgon är detta verkligen!

Kvinnorna som följt Jesus har förmodligen suttit lite som på nålar under lördagen. Den är ju sabbatsdagen så de kan inte ordna det ordentligt för honom, med svepning av lindor, oljor och kryddor. Nu skyndar de till graven så snart de kan.

Men den är tom!!!

Utanför möter de en eller två (evangelierna skriver lite olika) som talar om för dem att den korsfäste Kristus inte finns kvar här i graven, han har uppstått.

Naturligtvis blir de bra förvirrade! Uppstått? Är det verkligen möjligt? Är det inte trots allt romarna som stulit kroppen i ett sista försök att förnedra Jesus och hans lärjungar?

Så snabbt de kan tar de sig till Petrus, Johannes och de andra för att berätta.

Men i Johannes evangelium berättas att en av kvinnorna blev kvar, kanske ville hon leta lite ikring för att se om någon bara flyttat Jesus. Då möter han henne, och hon blir därmed den första att få se den uppståndne.

När apostlarna fått höra så störtar Petrus och Johannes iväg. Johannes besinnar sig och stannar utanför och tittar in i graven, det räcker för att se att kroppen är borta men lindorna ligger kvar. Petrus, han "har fått upp farten och dundrar in" som Bo Brander säger i sin predikan ur boken "Ett år med Jesus". Kan de förstå?

Samme Bo Brander säger i samma predikan att Johannes kanske i alla fall hade lättare att förstå än Petrus. Inte för att han var smartare eller hade någon annan genväg till förståelsen. Men han var med vid korset. Där såg han hur det rann blod och vatten ur Jesu sida när soldaten stack honom för att försäkra sig om att han var död. Samtidigt rinner lammens blod blandat med det vatten som ska skölja av golvet i templet i floder! Det slaktas ju många, många offerlamm denna helg. Johannes kan mycket väl ha gjort den naturliga kopplingen att här på korset har vi ett offerlamm till, om än i en annan gestalt.

Så många tankar som måste ha rusat genom huvudet på alla som var med denna dag! Vad i hela fridens namn var det egentligen som hade hänt?

För prästerna blev det lite besvärligt igen...

Efter att Jesus hade lagts i graven hade de kommit att tänka på att han ju faktiskt sagt att han skulle uppstå. De gick till Pilatus och bad att få låna vakter som skulle bevaka graven. Pilatus sa, enligt Matt. 27:65, "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan." Man kan fundera på vad han menade med det där "...så gott ni kan.", kanske med det jag tidigare funderade kring när det gäller Pilatus i tankarna.

Nu kommer vakterna och berättar för prästerna vad som hänt. Attans! Vad göra? Jo, återigen tar prästerna fram börsen och betalar någon för att ljuga. Vakterna tillsägs att vittna om att lärjungarna kommit om natten (när vakterna sov! Hur skulle de få ihop detta?) och stulit kroppen.

(I detta sammanhang vill jag kommentera det som sades bl.a. i en dokumentär om Pilatus i helgen, det att många, många genom tiderna tagit prästernas och en del andra judars beteende under dessa dagar till intäckt för att förfölja judar som "Jesu mördare". Jag tycker att det är mycket konstigt att resonera så! Ok - dessa präster och just dessa judar var medskyldiga till Jesu död - men vad är det som därmed säger att judar på 500-talet, 1400-talet, 1900-talet eller idag skulle vara skyldiga? Om det var möjligt kunde vi ställa dem personligen till ansvar, men vi kan inte skylla på alla judar i alla tider, lika lite som vi skulle skylla säg alla män i Örebro födda samma år som den nu våldtäktsdömde för våldtäkter överallt och alltid.)

Det finns något väldigt intressant i detta med att det är kvinnor som upptäcker den tomma graven. Eller kanske inte i att det är de som först får se, men att evangelisterna berättar att det är kvinnor som är där först. Att de skulle linda kroppen var nog inte konstigt, men att de får vittna om att där inte finns någon kropp att linda.

På denna tid var kvinnors vittnesmål nämligen inte lagligen giltigt. Kvinnor sågs inte som giltiga vittnen, något vi känner igen genom tiderna och ända fram i våra dagar (tänk på hur en del våldtäktsoffer behandlas!).

Och detta är väl väldigt betecknande för Guds handlande genom hela Jesu liv? Vid födelsen var det herdar som blev kallade att gå och se honom, nu i döden är det kvinnor. Två grupper som båda stod mycket lågt på den sociala rangskalan.

Detta går ju igen genom alla evangelierna, det att Jesus ofta lyfter fram kvinnor, fattiga, sjuka och rent allmänt de "lägre" människorna. Så talar han ju med de "höga" också, som den officer som ber om hjälp, högt uppsatta judar som söker honom och blir mer eller mindre "hemliga" följare m.fl. Jag tror att det ligger ett oerhört viktigt budskap i detta att han behandlar alla människor med samma respekt. Visst kan han vara bra tuff och verka i det närmaste oförsonlig mot vissa, men då är det människor som ansätter honom och inte vill lyssna. Den som kommer för att verkligen lyssna på Jesus, vare sig den sedan kan ta till sig svaret eller inte, den möter han med all kärlek och respekt.

Och som jag skrivit tidigare undrar jag om evangelisterna verkligen skulle ha betonat dessa grupper av människor så starkt om de fantiserat ihop alltihop. I den kontext de levde var det sannerligen inget som lockade läsare att berätta att det man såg vara den viktigaste händelsen i mänsklighetens historia, det bevittnades först av kvinnor!

Nu är han uppstånden! Den dag som hela kyrkan vilar på är här. Men samtidigt har jag fått lära mig att varje söndag är en "liten påskdag". Var söndag firas i kyrkor världen runt Jesu uppståndelse! Söndagen var ju länge även i Sverige veckans första dag, precis som den omnämns i evangelierna. Det var den dag när man hämtade extra kraft för veckan från Jesus, inte den sista dagen, den när man dråsar ihop i en hög efter veckans mödor. (I Sverige ändrades detta i almanackor 1973 om jag minns rätt.)

Han är uppstånden och vi får leva i den uppståndelsen! Han, som var menad från tidernas begynnelse, har äntligen fått starta sitt viktigaste arbete. För så är det ju, samtidigt som Jesu fysiska död från jordelivet är ett slut så börjar det verkliga livet. Ett slut som blev en början på något så oerhört mycket större än jag tror att någon som levde då (ja, utom Jesus själv då) i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig. Tänk om Petrus, Johannes, Andreas, Jakob, Judas och de andra fiskarna, tullindrivaren och andra hade kunnat ana att vi, ungefär 2000 år senare, fortfarande skulle tala om dem och diskutera dem och hylla dem! Tack Gud för att de inte visste! För då undrar jag vad de vågat säga och göra...

Idag vill jag avsluta med en text som för mig är en otrolig "sammanfattning" av Jesus. Det är Paulus som skriver, från sin fångenskap i Rom, i Kolosserbrevets första kapitel, vers 13-23. Texten kallas "I Sonens rike".

Vers 13. Han har frälst oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike.

14. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.

15. Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat.

16. Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom.

17. Han är till före allting, och allt består genom honom.

18. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.

19. Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom

20. och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen.

21. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender,

22. också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han ville låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga,

23. om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
                    ------------------------------------------------------------------------------

Kristus är uppstånden!
JA, han är sannerligen uppstånden!

Allt gott!
Eva

Inga kommentarer: