fredag 14 januari 2011

Förlåtelse


Ett av de s.k. "stororden" tillsammans med sådant som synd, nåd, frälsning, salighet, gemenskap, ödmjukhet.

Är inte just det ordet något av det allra svåraste vi kan lära oss att uttala?

Ok - för en logoped kanske det inte är så svårt att få någon att uttala det, men att mena det?

Jag har haft svårt för det där. Har alltid trott att det där med att "förlåta" innebär att allt som gjort ont ska vara borta. Att man ska glömma och aldrig mer tänka på. Och det har jag aldrig kunnat...

Så, för några år sedan, var det en präst som ägnade en predikan, en "lärotimme" och en annan gudstjänsts tal till just detta.

Han talade då på ett mycket humoristiskt sätt om hur han blivit av med sin cykel. Hur arg han blev! Hur han ville "hugga huvudet av" den som stulit cykeln. Men också om hur han visste att han inte kommer att stå där, på "Domens dag" och peka anklagande mot tjuven och säga "Han där stal! Han ska inte in i himlen!"

Fölåtelse handlar inte om glömska!

Förlåtelse handlar om att inte fortsätta att anklaga. Att inte gå omkring och planera hämd mot den som gjort dig illa. Att inte önska den människan illa.

Jag har uppfattats som långsint. Och jag har sett mig själv så. Men jag har insett att det är faktiskt inte det jag är!Jag kan visst gå och fundera på situationer långt tillbaka i tiden. Fantisera ihop dialoger, hur det kanske kunde varit. Jag kan var väldigt ARG på människor som jag tycker sårat mig.

MEN - jag vill dem inget ont på något sätt!

Det tog tid för mig att inse det. Och att inse att den hämd jag trodde att jag sökte bara skulle drabba mig själv.

Att säga att man inte "ruvar på hämd" eller liknande kan uppfattas som "svagt". Och ser man till det som ofta är mest "ok" i dagens samhälle kan jag förstå det. Men jag hävdar att motsatsen är det riktiga. Om du, istället för att direkt "rusa ut", tänker efter vad som egentligen känns bäst och därifrån väljer att inte "gå i clinch" med den du skulle vilja ...

Jag är övertygad om att du vinner på det!
Och Gud vet det...  Hans son förlät sina avrättare på korset... Tänk tanken!

1 kommentar:

Ulf sa...

Att vara människa är ibland så svårt att fanns inte ordet förlåt så fanns kanske inte vi.
Att bli arg och säga ifrån är inte fel men ligger man på kvällen och önskar död och pina åt den man var arg på skadar man bara sig själv.
Jag tror att "förlåt" har blivit ett mindre viktigt ord för att människorna tänker att : det är väl lätt för honom att göra fel och sen bara be om förlåtelse och sen bara gå på igen.
Det är ju inte det det handlar om.
Barn har idag tyvärr svårt att säga förlåt och erkänna om de gjort något dumt. Det kan ju bara komma från oss vuxna.
Ulf