...det finns inne i oss."
Så skrev Johan Croneman i en alldeles utmärkt krönika i DN den 19 februari.
Där diskuterar han hur det kan ha blivit så att många många inte riktigt verkar inse vad det betyder, det vi skriver på nätet. Han diskuterar det som borde vara fullkomligt självklart - att det är människan bakom invektiven, bakom de elaka orden, ryktesspridningarna o.s.v. som faktiskt måste stå för vad de gör, tänka innan de "trycker iväg" och inte skylla på tekniken som många faktiskt verkar göra. (Som de 2 bandytränare han nämner, som vidarbefordrade ett twittermeddelande som innehöll ett rent mordhot mot en domare och sedan försvarade sig med att säga ungefär "Det bara blev!")
En annan krönika skrevs i DN den 2 februari av Andreas Nordström. Han konstaterar att "Jag bara skämtade!" har blivit någon slags standardförsvar om någon tar illa vid sig av det ena eller andra som skrivs, bildsätts eller liknande.
Jag har tänkt mycket på dessa båda krönikor de senaste dagarna.
När nyheten kom att polisen misstänkte att en 13-årig flicka som dött påkörd av ett tåg faktiskt tagit livet av sig trodde man ju att en 15-årig pojke hade mobbat, trakasserat och hotat henne via internet. Idag verkar det klarlagt att en man i 45-årsåldern har använt sig av en pseudonym och är den verkligt skyldige, men flickan var tydligen även mobbad på "vanligt" sätt i skolan och det jag vill ta upp är den diskussion som följt i medierna medan man ännu trodde detta var ett fall av den "nätmobbning" som man talar om då och då.
I Studio1 för några dagar sedan hade man ett samtal/en diskussion om detta med mobbning barn/ungdomar emellan över nätet. Man förfasade sig med all rätt över vad som kan ske. Där och i andra medier talade man om hur man ska kunna stoppa detta. Vem som har ansvar att se till att barnen inte håller på med sådant o.s.v.
Dagen efter har samma Studio1 ett samtal om att Jonas Gardell och Mark Lewengood tydligen sänt en del twittermeddelanden under finalen i Melodifestivalen i lördags. Meddelanden som av vissa kategoriseras som sexuella trakasserier av programledaren Danny Saucedo.
I det samtalet är tonen till största delen att "Men Jonas är ju komiker! Det var väl ändå på kul?"
Jag bara undrar... HUR ska vi kunna lära barn och ungdomar att det inte är ok att vara taskig mot någon enda, vare sig över nätet eller annars, om vi tycker att det är ok när vuxna gör liknande?
Visst ska vi kunna "tåla skoj" och ibland även ord som inte är helt snälla! Vi kan inte alla alltid hålla med varandra och visst kan kritik/motsatta åsikter få uttryckas ironiskt. Men det finns gränser när det går över till rena trakasserier, och vad jag förstod så hade J.G. och M.L. skickat ett inte ringa antal meddelanden med ungefär samma innehåll. (Undrar hur diskussionen efteråt hade låtit om det hade varit en kvinna i min 50-årsålder som skrivit om Danny som läcker, sexig, att man inte skulle tacka nej till "den" o.s.v....?)
Nu menar jag inte att Jonas och Mark skulle vara särskilt "dumma" eller så! Jag tar dem som exempel bara för att dessa två diskussioner kom dagarna efter varandra i Studio1. Vad jag menar är att jag tycker att det blir så fel när man fördömer barns/ungdomars agerande på nätet, men när det gäller vuxna närmast skrattar bort det. Eller som Johan Croneman skriver, att om han eller någon annan skriver krönikor i vissa ämnen så får de räkna med att få en massa oförskämdheter, elakheter och även hot i mailkorgen.
För några veckor sedan debatterades det livligt hur många kvinnor som uttalar sig, skriver, leder program får vara beredda på hot om både det ena och andra. Man debatterade och tyckte synd om (med all rätt!) den unga kvinna som inte gjort annat än uttryckt sin åsikt om trycket på en t-shirt fått hot om misshandel, våldtäkt och död från många tusen kommentatorer på Facebook.
Ja, men sedan då? Hur långt tänker man i detta egentligen?
Jag tror, att om vi verkligen vill göra något åt den kalla och rent råa atmosfär som finns här och där på internet så måste vi våga se och debattera/diskutera hela bilden!
Vi måste reagera även när vuxna "bara skojar". Vi måste reagera även när sådana uppburna artister/idoler som Jonas och Mark beter sig mindre välbetänkt. Eller vem det än är.
För hur ska vi kunna begära av barn och ungdomar att de gör annorlunda än de vuxna som borde vara deras förebilder?
(Minns ni förresten diskussionerna när "Expedition Robinson" började sändas? När man dels förfasade sig över det som då kallades "mobbnings-TV", dels förskräcktes över att barn faktiskt tog över och lekte likadant på skolgårdarna. Jag minns att det fanns flera som tyckte att "SÅ får ju inte barnen leka!" Men hur ska barnen kunna tro annat än att det är rätt och riktigt, när de vuxna ju gör så?)
Jag skulle vilja se en betydligt djupare och mer långtgående diskussion om detta! Att man kunde diskutera hur vi vuxna uttrycker oss, t.ex. i en blogg jag "ramlade in" på för kanske ett år sedan, där landets befolkning konstant benämdes i termer som "lappdjävlar" om alla boende norr om Dalälven, "dryga skånetokar" om alla från Skåne, "smålandsgnetar" om alla därifrån. Många flinar åt sådant, men jag tror att det är där det börjar, där s.a.s. "ribban läggs". När vi alla accepterar sådant här beteende är vi väl alla skyldiga till att det blir ett kallare, mer cyniskt, hårdare klimat på nätet (och annorstädes)?
Naturligtvis måste man kunna bli arg på uttalanden man läser! Men för mig är det självklart att försöka komma med riktiga motargument, inte att man bara häver ur sig en massa elakheter och sårande ord och sedan förklarar sig med att "Det bara blev så!" eller "Det var ju bara på skoj!" eller, som en av de unga männen sa' i ett försök till försvar av sitt hot om våldtäkt av den unga kvinnan med t-shirtkommentaren "Det var ju bara på FB! Jag tänkte väl att hon inte skulle tro på det, inte ta åt sig. Det är ju inte på riktigt ju!"
Med hopp om att diskussionerna ska fortsätta om hur vi egentligen behandlar varandra och om vi verkligen vill få vara så egoistiska att vi kan anse oss få säga vad som helst om vem som helst när som helst
(Och om att ingen endaste enda "unge" ska behöva drabbas som den 13-åriga tjejen!)
Allt gott!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar