Gud som längtar gemenskap

Jag försöker hänga med i bloggen Ge o du ska få som hör ihop med en FB-grupp med samma namn o också en FB-grupp för läsplaner som för tillfället går under namnet Vem är den mannen?.

För några dagar sedan läste jag ett inlägg som bl.a. citerade Jesajas 43 kapitel 25 versen:"Det är jag, som för min egen skull stryker ut dina överträdelse, dina synder kommer jag inte mer ihåg." Jag slog upp o läste då även vers 26:"Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.".

De verserna har nu snurrat i min hjärna några dagar. Läs igen: "Det är jag, som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.  Påminn mig, låt oss gå tillrätta med varandra, tala så att du kan få rätt."

Så markerar vi de ord som mina ögon fastnade mest på:" Det är jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser. Påminn mig, låt oss gå tillrätta med varandra , tala så att du kan få rätt."

Det är Gud som talar via Jesaja.....

För många som kan tänkas hitta hit är det ju ingen nyhet att vår Gud vill gemenskap med oss. Det börjar väldigt tidigt i Bibeln, i 1Mos.3:9 när Adam o Eva ätit av den förbjudna frukten o gömmer sig i skam över sin nakenhet. Gud kommer, hittar dem inte o undrar "Var är du?". Det fortsätter genom hela Bibeln bl.a. genom gemenskapsoffer o genom Guds oupphörliga försöka att få till en god gemenskap med sitt folk. Kulmen är givetvis Jesus. Gud kommer själv i mänsklig gestalt för att leva med oss på ett mer påtagligt sätt.

Det här vet många av oss som sagt, men hur ofta tänker vi på det? Visst, många av oss tänker på Jesus som ett bevis för Guds vilja till gemenskap men hur tänker vi på att hela historien visar på samma sak?

Den här längtan efter gemenskap, från Guds sida, är något som gör mig oerhört ödmjuk! Tänk - alltings Skapare, den som velat alltings existens, den som har all makt över allting, den vill ha gemenskap med mig! Vilken fantastisk tanke det är!

Där kommer också in något som gör att jag är mycket glad o tacksam att jag är just kristen. För ett antal år sedan hörde jag berättas om en teckning någon sett (jag tror den figurerat en del men har inte letat) som ville beskriva olika religioners tro. Nu minns jag inte vilka de andra religionerna som tagits som exempel var men det spelar nog mindre roll. Teckningen visade 3-4 stegar upp mot himlen. På 2-3 av stegarna klättrade människor o kämpade för att ta sig högre o högre upp mot en tänkt gud/himmel. På den sista stegen klättrade också en människa men där kom även någon (Jesus då) klättrande neråt för att möta människan.

Det är en fantastisk Gud vi har, på många sätt men ffa i detta att Han vill gemenskap med oss! Det är något att bära med sig, idag, i närmaste söndags gudstjänst, i resten av livet.

Tack käre Herre för att du vill gemenskap. Tack för att Du aldrig håller Dig undan från oss även om vi ibland försöker gömma oss för Dig. Tack Herre för Din oerhörda kärlek till oss. Tack Herre för att Du är.

Allt gott!
Eva