Jag funderar en del på den skam-kultur vi hamnat i numer. Den är väl inte helt ny men den verkar heller inte avta, snarare tvärtom. Det förskräcker en hel del.
För lite sedan "gillade" jag ett inlägg på Facebook där en tidning publicerade en krönika och skrev en kommentar som löd ungefär "Bra! Jag håller med.". Jag var fullt medveten om att den som skrivit krönikan i många kretsar tänks som kontroversiell och "ogillbar" oavsett vad ämnet är.
Det tog inte många minter innan någon svara de på min kommentar med ungefär "Men VET du inte vem det där är???". Jag förklarade att jag visst hade viss kännedom om det (jag är nog bra dålig på att hänga med i många "drev", läser mycket sällan t.ex. kvällstidningar och missar en hel del) men att jag just i detta som krönikan handlade om ändå tyckte att skribenten hade rätt. Här handlade det om något ändå så okontroversiellt som hur man visar upp sina barn i sociala medier, alltså inget politiskt, främlingsfientligt, religiöst eller sexuellt.
Det dög inte...
Jag borde tydligen ha insett att absolut ingenting från denne skribents penna kunde gillas eftersom personen har icke-godkända åsikter i en del annat. (Åsikter som jag inte heller gillar eller delar.)
Det här skrämmer mig en hel del.
Visst - det finns personer som jag känner så pass väl, personligen eller efter att ha läst mycket av dem, som jag skulle vara ytterst försiktig att "gilla" något alls hos dem men jag skulle faktiskt inte döma ut dem helt. Idag verkar det ju dock som om jag och andra skulle bli satta i samma skamvrå som den "förskräcklige" om jag/vi så bara satte ett "gilla" under ett inlägg som sa' t.ex. "Hundar är underbara!". (Vilket jag sannerligen håller med om då ja...)
De här personerna som en gång blivit utpekade som oberörbara kommer ju heller i princip aldrig ifrån det. Oavsett hur mycket de skulle försäkra att de ändrat åsikt och tankar och även visat det i såväl ord som handling så ska de dömas ut i allt och för evigt. Hur många av oss har aldrig sagt något obetänkt som vi aldrig skulle säga nu? Hur många av oss har aldrig gjort något mot någon annan som vi aldrig skulle göra nu?
Jag är visst försiktig med en hel del människor och tänker mig nog rätt ofta för innan jag trycker "gilla". Det finns människor som jag vet vare sig vill eller har ändrat sig. Dem håller jag mig gärna ifrån en hel del. MEN... Jag dömer ändå inte ut dem. Hur tokiga åsikter jag än kan tycka de har, hur fel jag än tycker att de analyserar så kan jag ändå tänka dels att de kanske kan fås att ändra ståndpunkt (då handlar det om åsikter elaka mot andra t.ex. oavsett skäl till det) dels försöker jag ha i minnet att även dessa personer säkert kan vara väldigt bra i annat: goda föräldrar, duktiga i sitt arbete o.s.v.
Det handlar väl om det där att skilja på sak och person, något jag önskar fler skulle göra.
Rådjuret? Han är faktiskt ett bra exempel på vad jag menar. Han är så fin. Nu när snön ligger djup tycker jag synd om honom. Redan nu funderar jag dock på hur jag ska skydda sommarens växtlighet för det är en sak att han knaprar i sig vintervissna växter men en helt annan när han och hans artkompisar äter upp alla växande prydnadsväxter. Mina känslor för honom är väldigt lika de jag har för de människor jag tänker på här, de där som blir helt oberörbara.
Allt gott!
Eva
Jag sätter alltså igång bloggen lite igen. Jag kommer att länka på Facebook också. Kommentarer vill jag gärna se här (jag väljer vilka...) och den som kommenterar på FB kan få se sin kommentar kopierad hit men då anonymt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar