söndag 24 oktober 2010

Veckan som gick

Så har en vecka till gått. Den har givetvis innehållit mycket av både det ena och andra, men vad har fastnat i mitt huvud?

Naturligtvis beskjutningarna i Malmö. Mordförsöken, ska det väl kallas.

Det är rent omöjligt att förstå hur den människa som begår dessa handlingar tänker! Jag brukar tänka att även om väldigt många brott är helt omöjliga att försvara så kan det ändå finnas en chans att förstå - men detta? Nej!

Om han/hon hade skjutit på människor dömda för en viss typ av brott? Om offren varit kända som hustru/barnmisshandlare? Om det varit personer kända som mobbare? Ja - då hade det funnits en förklaring som man inte kunde tycka gav anledning till detta, men i alla fall en förklaring och en möjlighet att förstå tanken bakom.

Men att, som det verkar, skjuta personer bara för att de har "fel" hårfärg? Eller råkar vara födda i en annan del av världen? Eller har en annan religion? Nej, då tappar jag all lust att ens försöka förstå!

En annan nyhet hörde jag tyvärr lite dåligt, men det jag hörde räckte för att skrämma slag på mig!

En liten kille på mellanstadiet har försökt att ta sitt eget liv! I skolan tydligen. Och några "kamrater" filmade... Han har tydligen varit mobbad under en längre tid, bl.a. fastbunden. Och förtvivlan blir så stor att han är beredd till detta.

Att även barn kan vara oerhört grymma mot varandra har väl alltid varit känt, men jag undrar om det inte blivit värre? Det borde ju vara tvärtom - att vi i vår "upplysta" tid lärt oss att behandla varandra med större respekt.

Men jag kan också förstå att det inte blivit så. Den egoism och självgodhet som ofta uppmuntras runt om i samhället kan väl inte ge så mycket annat. Minns ni debatten som följde när "Robinson" först sändes? Att man kallade det för "mobbnings-TV" mm? Jag tycker att det är väldigt synd att den debatten mer eller mindre avstannat!

Idag lär sig väl barn (o vuxna) att det är helt ok att rösta ut människor till höger och vänster. Att skriva vad som helst om s.k. "kändisar" utan en tanke på om det kan såra (eller ens vara sant för den delen).

Jag gör mig ibland lite känd som "tråkig tant" här i centrum... Som i de flesta centrum har vi en hel del duvor. Och som de flesta sådana "stadsfåglar" är de väl närmast tama. Barn jagar dem. Sparkar mot dem. Slår med pinnar mot dem. Och jag lägger mig i! "Vad har duvan gjort mot dig? Vill du att någon ska sparka/slå efter dig så?" Jag tror nämligen att det barn som inte lär sig respekt mot djur också kan visa lika lite respekt för människor i förlängningen.

Jag håller med Ulf i hans kommentar för något inlägg sedan, om att man behöver se bakgrund för att kunna förstå varför människor gör vissa saker. Men vi har också ett eget ansvar som människor! Det går inte att bara säga "Men jag var mobbad/misshandlad/sexuellt utnyttjad!" och därmed frita sig själv från ansvar.

Och faktiskt tycker jag att det gäller i princip i alla åldrar! Även en 10-åring vet att det är fel att mobba.

Som kristen är det ju lätt att propagera för "Det du vill att andra ska göra för dig, det ska du också göra för andra.". Men vare sig troende eller inte så måste man väl hålla med om att dessa ord är tänkvärda? Egentligen är det ju inte så svårt... Du måste inte slita ut dig för att göra alla till viljes - men du måste faktiskt ha omsorg nog om andra att inte med vett och vilje göra illa, bara för att det är det enklaste eller det du för tillfället känner för. Vill du själv bli skjuten pga din klädsel eller liknande - ok, gå då ut och skjut på andra! Vill du själv bli omskriven hur som helst - ok, skriv då om andra så. Vill du själv bli mobbad och utesluten - ok, mobba och uteslut den du känner för då.

I hopp om att det att behandla varandra med respekt kan bli "inne":

Allt gott!
Eva

2 kommentarer:

Katarina sa...

Jag förstår heller inte det som händer i Malmö just nu - och som mycket väl kan hända på andra platser i morgon. Det är helt obegripligt. Men precis som vid andra våldsdåd så måste det väl handla om människor som m år förfärligt dåligt..? Problemet är att samhället inte lyckas fånga upp dem innan någonting händer. För nog måste de vä ha sänt ut signaler..?

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det är bara att "hoppas" att det är en ensam människas sneda verklighet och inte ett beräknat illdåd med politiska förtecken. Risken att det kommer copycats och kanske redan gör det är naturligtvis stor tyvärr.
Sedan håller jag med om att det är fruktansvärt med mellanstadiedramat du skrev om.Jag tror dock inte att det har blivit värre.
Det du skriver om att det är så populärt att rösta ut folk är något jag tänkt mycket på och skriver nog ett inlägg om det snart. Ett tidens fenomen.